Aftonbladet – 30 december 1848, sida 3

råd AAA 4 RE SM BUENA a l Österrikiska nationalförsamlingen, och till hvilker -l Ungern och Italien icke sändt någon represensant slutgöras af följande antal: f) Från Galizien 418, Böhmen 94, Mähren 48, Ne el dra Osterrike 40, Steyermark 23, Öfra Österrike 22 I Tyrolen 20, Illyrien 20, Kustlandet 43, Dalmatien 12 -I Tillsammans 4410, hvaraf likväl mellan 20 och 3( voro frånvarande. Svar på Hr Majoren Gussanders skrift i Aftonbladet för den 5 December. . Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet! Då redaktionen uti JM 283 af det Tjugufemte AflonIbladet för den 5 uti innevarande månad intagit en a! !lhr majoren P. H. Gussander författad. så kallad UppIlysning till allmänheten, hoppas jag redaktionen icke 1 heller i sin tidning vägrar plats för nedanstående Upp-Ilysning om rätta beskaffenheten af den sak, för hvilI ken jag på elt så förnärmande sätt blifvit angripen. ) Till hr grosshandlanden I. P. Löthbman i denna stad hade hr majoren Gussander och hans fru den 8 Januari 1840 utgifvit en skuldsedel å 46,666 rdr 32 sk. bko, hvilken skuldsedel hr Löthman sedermera, med hr majoren Gussanders och hans frus under den 27 Januari f1844 å förbindelsen tecknade godkännande, transporle;Irade på innebafvaren. Denna förbindelse öfverlemnade Jhr Lötbman till handelshuset L. Engström, Luck et C:i J! London, hos hvilket hr Lötbman häftade i en vida Tstörre skuld. Sedan hr Löthman under sommaren 4845 I blifvit försatt i konkurstillstånd, blef ifrågavarande skuldsedel af hrr Engström, Luck et C:is ombud i Stockholm, Ihr grosshandlanden Ludvg Petre öfverlemnad till mig, med anmodan att derför lagsöka hr majoren och bkans Ifru, på samma gång jag erhöll uppdrag att indrifva åtskilliga andra fordringar. Lagsökningen anhängiggiordes Ihos Konungens Befallningshafvande i Gefleborgs län Tedan den 25 Augusti 4845, och uti sin förklaring deröfver bestredo br majoren och hans fru, hvilka enligt hr Löthmans böcker häftade i en skuld hos denne af inalles icke mindre än 56,654 rdr 48 sk. 3 rst. rgs, krafvet, på grund af ett emellan dem och hr Lötbman den 2 Juli 1844 upprättadt förlagskontrakt, hvarigenom hr Lötbman ingått på att göra sig betäckt för sina fordringar hos Ihr majoren och hans fru med den behållning, som kunde återstå af afkastningen från den dem tillhöriga hälft i Gammelstilla bruk, sedan kostnaden för brukets förläggande och årliga afgifter till hr majoren och bans fru af 4,000 rdr rgs, u:om andra förmåner, afgått. I anledning häraf ansågo Konungens Befallningshafyande och Kongl. Svea Hofrätt frågan vara utaf tvistig beskaffenhet och böra utföras vid comsto!; hvarigenom Kongl. Maj:t, genom nådgt utslag af den 20 November 4846, förklarade skuldsedeln, såsom löpande, vara betalningsgild i dens hand, som densamma innelade, samt ålade lir majoren Gussander och kans fru att betala beloppet deraf till mig. Sedan detta utslag erkällits, hade brr Engström, Luck et C:i af andra massans tillgängar bekommit full betalning för deras bevakade fordringar hos hr Lötbman; hvarföre utslaget ej genast sales i verkställighet, utan öfverlemnades åt hr Löthmans borgenärer att derom bestämma. Vid sammanträde med nyssnämnde borgenärer den 22 Januari 1847 uppträdde också hr Gussander samt förklarade sig villig att med massan i godo uppgöra om såväl denna som massans öfriga fordringar. I afbidan härpå lät massan saken tills vidare bero; men då hr majoren under nära två järs tid icke vidare lät sig afhöra eller tog något steg för uppfyllandet af sitt lofto, så fattade borgenärerne, vid sammanträde den 24 nästlidne November, hvilket uttryckligen utlysts för öfverenskommelse om de återstående fordringarnes inurifvande, det beslut, att utslaget cmot hr majoren och hans fru skulle sättas i verkställighet. Som jag, dels i egenkap af protokolisförande och dels såsom cmbud för åtskillige herr Löthmans fordringsegare, var vid sammanträdet närvarande och utslaget var ställdt på mig, anmodade borgenärerne mig alt lemna detsamma till vederbörande exekutor, bvilket jag icke ansåg mig hafva något skäl att vägra, helst jag icke kunde inse alt nägon större olägenhet der genom tillskyndades hr majoren och bans fru, än om någon af massans sysslomän å oge sig detta bestyr. Redan den 27 November, då jag redogjorde för mitt uppdrag, utfärdade jag emedlertid ett ordentligt dokument, hvarigencm jag formligen transporterade utslaget och reversen på hr Löthmans borgenärer, och vid det förhör inför Ofvansjö häradsrätt, som den 7 i denna månad hölls i anledning af hr majorens konkursansökning, anmälde sig sysslomännen i hr Lötlmans konkurs säsom innehafvare af nämnde handlingar. Då härtill kommer, att borgenärernes beslut om utslagets befordrande till verkställighet formligen upptogs uti det vid sammanträdet förda protokoll, hvilket för hvar och en är tillgängligt, synes häraf tydligt, att det mig lemnade uppdrag icke, såsom hr majoren synes vilja insinuera, innebar någon slags Lemlig, för honom menlig tillställning. Med den särskilda rättegång, som hr majoren åberopar och i hvilken han tyckes vilja se ett hinder för hr Löthmäns borgenärer all läta sätta utslaget i verkställighet, är förbällandet följande. Då varande gode männen i br Lötl. mans konkurs instämde redan till 4845 års hösteting med Ofvansjö tingslag hr major Gussander och bans fru, med pästäende, att det emellan dessa sednare och hr Löthman upprättade förlagskontrakt måle ogillas i allt hvad som rörde konkursmassans rält, samt att hr majoren och hans fru-icke desto mindre mätte kännas skyldige att betala den fordran, som massan hos dem kunde ega. Detta pästäende godkändes ocksä till alla delar af häradsrätten samt af lagmansrätten sä till vida, att sjelfva kontraktet förklarades ogildt, ekuru denna rält ansåg frågan om massans fordringar böra genom särskild rättegäng utföras. Emot detta beslut är vad å begge sidor erlagdt, cch målet hes kongl. hofrätten ännu icke afgjordt. Ehvad utgäng denna rättegång än må fö, lärer den således icke kunna utöfva något infiytande på giltigheten af nu ifrågavarande skuldsedel, hviiken, vid den tid rättegången anhbängiggjordes, icke var i massans händer, utan först sedermera från hrr Engström, Luck Komp. återbekoms, men hvars belepp hr Gussander blifvit genom kongl. maj:ts utslag älagd att genast ulbetala. Hr major Gussanders sammanställande af detta måls utgång med hetalningen af skuldsedelns belopp, eger endast derigenom sin märkvärdighet, att hr majoren synes vilja komma ifrån skyldigheten att betala en erkänd och rättmätig fordran, på grund deraf alt massan icke kunnat finna sig vid att förlägga hans bruksandel, Med utförandet af denna sistnämnde rättegång har jag icke haft ringaste befattning. Af hvad i öfrigt här ofvan blifvit anfördt, synes säledes atw hela mitt ätgöramde, hvaröfver hr majoren så bittert beklagar sig, endast beställ deruti, all jag, på anmodan först af hrr Engström, Luck Komp. och sedan af hr Löthmans borgedärer, lagsökt hr majoren och lemnat uislaget till verkställighet. Att hr majoren deruti tyckes vilja se en personlig förföljelse af mig emot honom, förefaller mig så mycket mera besynnerligt, som hr majoren sjelf ganska väl vetl; att jag, utom denna sak, hvarken förr eller sednare haft det ringaste med honom att skaffa, och icke ens förel; början af lagsökningen någonsin seu eller träffat honom. Ligger uti hr majorens uppgift, att bafva till hr Ludv.l( Petre lemnat omkring 660 Rdr såsom arfvode åt mig för besvär och rättegaångskostnader,, — uti hans ordande om Julklappar,, och öfriga försåtliga uttryck, någon insinuation derom, alt jag skulle hafva drifvits af snikenhet; så är det mig lätt att vederlägga denna beskyllning. Med bifogade Levis af notarius publicus (bil. Lilt. A.) styrkes alt jag, i och för lagsökningen emot hr Gussander, icke af hr Petr bekommit mera än tillbopa 44 Rdr 40 8-6 rst rgs, utgörande beloppet af mina derföre bafda kontanta utgifter, och bittills åtminstone icke ett enda l; runstycke i arfvode. Saken utfördes också af mig endast, hos kenungens befallningshafvande, men sedan af hr krigsfiskalen Bennich hos kongl. hofrätten och kongl. maj:t, der jag icke utlade några omkostnader. Någon l; särskild fördel af att massan lät sätta utslaget i verkställighet, kunde jag icke hafva, då, såsom hr Gussander sanningsenlgt uppger, jag för egen del icke har någon fordran i massan, och någon slags vedergällning icke kunde komma i fråga för det ringa besväret att bära utslaget till exekutorn. mu Ls