länsstyrelsens follkomliga belåtenhet sine tjensteåligganden fullgjort, anser jag kongl. styrelsens åtgärd att, med Janzons förbigående, förordna annan person till direktör vid nya cellfängelset icke böra så förstås eller uttydas, som skulle Janzon derigenom hafva ifrån sin innehafvande vaktmästaretjenst blifvit förafskedad, särdeles som frågan om Janzons förafskedande från nämnde tjenst utgör ett ämne, som efter mitt omdöme icke ens tillhör kongl. styrelsens pröfning; — men alldenstund de åsigter, som jag under den 43 November 4846 och den 42 November 4847 i underdånighet framställt angående behöfligheten af en, direktören underlydande vaktmästare vid de nya cell-länsfängelserne i allmänhet icke vunnit Kongl. Maj: ts nådiga bifall, och jag till följd häraf måste antaga att en sådan tjensteman icke eller kommer att finnas vid nya cell-länsfängelset i Wexjö, så anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, att, med nådigt bifall till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes derom gjorda underdåniga hemställan, Janzon må intilldess han möjligen kan erhålla annan statens tjenst med lika eller högre lön på indragningsstat uppföras att under sin återstående lifstid årligen utfå det belopp, som enligt innevarande års stat utgjort hans egentliga aflöningsbelopp, såsom vaktmästare vid kronohäktet i Wexjö, eller trehundratrettiotre rdr 46 sk. banko. Herr kameralledamoten Kruskopf instämde i hvad herr kansliledamoten yttrat beträffande Sunnerdahls förordnande till dircktörstjenstens bestridande vid nya länsfängelset i Wexjö, med förbigående af vaktmästaren Janzon, och förenade sig äfven uti herr kansliledamotens underdåniga tillstyrkan, att Janzon måtte på indragningsstat få åtnjuta ett mot hans på fångvårdens stat hittills uppburna lön svarande belopp, ehuru herr kameralledamoten icke för denna tillstyrkan bemtade stöd af den åsigten, att vid de nya cellfängelserne en vaktmästares anställande under direktörens lydno vore af nödvändigheten påkalladt. Härefter utlät sig Ordföranden herr generaldircektören och riddaren von Troil: pHvad först beträffar utnämningen till direktörstjensten, så förmodade jag att Kongl. Maj:ts nådiga afsigt då Kongl. Maj:t, med ogillande af styrelsens underdåniga förslag att dylika utnämningar skulle af Kongl. Maj:ts befallningshafvande verkställas, anbefallt fångvårdsstyrelsen att, efter samråd med Kgl. Maj:ts befallningshafvande, fängelsedirektörer utse, måtte hafva varit att styrelsen dertill skulle förordna en, efter samvetsgrann pröfning, dertill passande ansedd person och ingen annan; och enär, enligt styrelsens öfvertygelse de erforderliga egenskaperne för direktörsplatsen finnas hos Sunnerdahl, men ej hos Janzon, vågar jag tro att Kongl. Maj:t ej i den delen äskar vidlyftigare förklaring. Beträffande åter Konungens befallningshafvandes hemställan, att Janzon måtte vid åtnjutande af fångvaktmästarelönen bibehållas, så förekommer att han, på grund af konstitutorial, innehaft en tjenst på extra stat, hvilken tjenst numera blifvit indragen, och anser jag honom derföre sakna rättighet att lönen vidare tillgodonjuta. En sådan rättighet synes mig ej ens kunna ifrågasättas för större andel af lönen än de etthundrasjuttiotvå rdr, som utgjorde lönen innan den från landtstaten på fångvårdens stat öfverflyttades; men jag medger fullkomligen att billigheten talar för att en fångvaktmästare, som fullkomligen väl uppfyllt sina tjensteåligganden under en längre följd af år, ej måtte, derföre att tjensten indrages, beröfvas alla de löneförmåner, hvaraf han varit i åtnjutande, och det lärer derföre böra undersökas, huruvida fallet med Janzon är sådant. Konungens befallningshafvande har visserligen till bestyrkande deraf meddelat åtskilliga intyg, hvilkas värde jag ej vill undersöka, utan blott mot dem ställa tvenne andra, hvilkas högre vitsord ej lärer kunna bestridas, nemligen Kongl. Maj:ts dom af d. 21 Juli 1846, hvarigenom Janzon för egennytta i tjensten blifvit dömd att böta ett års lön och ersätta kronan för det han till sin enskilda tjenst begagnat fångars arbete, och Kongl. Maj:ts och rikets Götha hofrätts utslag af den 3 September detta år, hvarigenom han ålägges att ytterligare för enahanda förbrytelse erlägga 45 rdr 40 sk. 4 r. banko. Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande, detta oaktadt, ansett Janzon ej allenast böra vid vaktmästaretjensten bibehållas, utan äfven till fängelsedirektör befordras, synas dess anspråk på dircktörens oegennytta ej vara synnerligen vidsträckte. Att förvaltningen vid cellfängelserne ej skall blifva öfver höfvan dyr, beror dock i väsendtlig mån derpå, att direktören med omtanka och drift förenar oegennytta, hvarförutan jag förutser att alla styrelsens bemödanden att vid länsfängelserna tillvägabringa god hushållning åtminstone vid ett och annat blifva fruktlösa. Skulle Kongl. Maj:t likväl, 4 olikhet med hvad jag vågar i underdånighet tillstyrka, anse Janzon böra vid vaktmästarelönen bibehållas, så torde han derjemte åläggas att vid nya fängelset under direktören tjenstgöra, med rättignet för fångvårdsstyrelsen att honom, liksom annan vaktbetjent, entlediga, derest han ej nöjaktigt fullgör hvad honom anbefalles; kunnande första vaktknekttjensten, i sådan händelse, under tiden hållas vakant. Och skulle underdånig skrifvelse, hvilken registraturet innehåller, åtföljd af protokollsutdrag, remisshandlingarne och Janzons ansökningshandlingar till Kongl. Maj:t aflåtas. In fidem Carl Olof Brink.