Aftonbladet – 30 december 1848, sida 1

pe VERS BM KE UITEIISFBV EA Fe UMFUMATS cm E-MASEEFA Republikens President. Presidentvalsutskottets föredragande, Waldeck-Rousseau, förkunnade, kl. 4 eft. m. i nationaiförsamlingen, att valets pröfning var afslutad. De felaktigheter som anmärkts hade icke varit af den beskaffenhet, att de inverkat på valets utgång, och de godkända rösterne utgjorde för Ludvig Bonaparte 5,434,000, för Cavaignac 1,448,000. Ledru Rollin hade endast fått 368,000, Raspail 409,000 och Lamartine 20,000. Vid en gjord invändning, att Ludvig Bonaparte en tid haft medborgarerätt i Schweiz (Thurgau), ansåg utskottet icke afseende böra fästas, och det förklarade alltså medborgaren Louis Napoleon Bonaparte såsom den af franska folket till presidentskapet valde. Presidenten general Cavaignac uppsteg derpå 1 tribunen och underrättade församlingen, att hela -mimisteren ingilvit sin afskedsansökan, samt nedlade i nationalförsamlingens händer den honom dittills anförtrodda makten. Församlingens president, Armand Marrast, yttrade derefter: I franska folkets namn proklamerar jag, i kraft af valomröstningen och konstitutionen, medborgaren Charles Louis Napoleon Bonaparte till republikens president, ifrån och med denna dag intill den tredje söndagen i Maj månad år 18352. Jag uppmanar honom att aflägga sin ed åt konstitutionen. Ludvig Bonaparte besteg derpå tribunen. Eden förestafvades af församlingens president och den utnämnde svarade tydligt: Je le jurex (jag svärjer det). Republikens president fick derpå ordet och höll ett inträdestal, hvari han äfven tackade Cavaignac för de stora tjenster han gjort landet. Då han nedsteg från talarestolen tryckte han Cavaignacs hand. Derefter ledsagades presidenten till sitt hemvist, af den för honom beordrade hedersvakt. Vid postens afgång var ingenting kändt om den nya ministerens sammansättning, och ryktena derom voro mycket olika. Det hade blifvit utspridt, att orsaken hvarföre man hastat så mycket med proklamerandet, var en upptäckt sammansvärjning att förhindra detta; men det låter otroligt. Paris var alldeles lugnt. Emedlertid hade planen att genast kungöra valet hållits så tyst, att ingen enda tidning eller korrespondent ännu vid middagstiden kunnat berätta derom. Franska sändebudet i London, Gustave de Beaumont, har genast vid underrättelsen om den vändning presidentvalet tog, begärt sitt afsked; och man motser en nästan allmän förändring i diplomatiska corpsen. Ifrån Marseille skrifves, under den 13 Dec.. att den redan då der motsedda utgången af presidentvalet hade paralyserat handelsföretagen, och att man befarade nya oroligheter. De på fyra ångfregatller inskeppade och till Gaöta bestämda trupper hade åter blifvit landsatte och intagit sina stationer, hvarmed de icke visat sig nöjde. Undet det att presidentvalet upptagit den allmänna uppmärksamheten, har Barbes ifrån sitt fängelse i Vincennes afgifvit en märklig förklaring, angående de eljest så mycket klandrade förslagen till nationalbelöningar, hvilka ansågs vara af den beskaffenhet, att Cavaignacs , och provisoriska regeringens rykte derigenom alideles skulle undergräfvas. Denna förklari ing är af följande lydelse: Donjoncen i Vincnnes, 42 Dec. 4848. Medborgare redaktör! Det visar sig att mitt namn äfven finnes på dessa ryktbara förslagslistor till nationalbelöningar, hvarom i dessa dagar varit så mycket fråga. Jag vill icke åt författarne af dessa papper, för det de skulle ställt mig i sällskap med andre, som man kallar ,mördare och. tjufvars. Enkan och barnen efter Pepin, slägtingarne till den bjeltemodige Alibaud och Darmts, föra icke med sig någon fläck, hvars vidrörande kunde vanära en republikan, och jag vet icke att någon i Athen gjort till ett brott, att man der adopterat och underhållit Harmodii och Aristogitons familjer. Min hederskänsla finner likaså sig icko sårad af, att vara ställd vid sidan af vissa andra, som n påstår vara förbrytare, sådane som Mialon, detlne olycklige proletär, som, innna han blef dömd till ifstidsfängelse för att hafva stridit under Majdagarne 1839, hade varit dömd till fem års fängelse för att hafva i ruinerna af ett hus tagit några bitar gammalt jern, värderade, på sätt åtalaren sjelf uppgifvis, Lill 4 !v, franes Att lossa ett skott mot tyranner och lida som martyr i ett fängelse, måtte för aflösningen från hvarje föregående. brott, såsom jag föreställer mig, gälla lika mycket, som att tro på sändningen af en mensklighetens vän, hvilken dör samina straffdöd på korset, och Jesus har, af detta enda skäl gifvit åt den gode missgerningsmannen en plats den republik der uppe, som han kallade sin faders rike. Men såsom jag, om jag uppfyllt min medborgeriga pligt, under mitt fosterlands kamp mot en Pesering sonr förnedrade och förtryckte det, aldrig rjort det i ändamål att få belöning, och emottarandet af ett penningbidrag, vore att begå en stöld, ill skada för så många andra exarrestanter, som vafva större bebof deraf än jag, så förklarar jag, att let är mot min vilja, och utan att jag derom haft cl, som mitt namn finnes på dessa listor. Såsom en intressant jemförelse och ett bevis muru allmänt fransmännen deltagit i det nu örrättade presidentvalet, anföres att år 1800 republikens år VIH) röstade blott något öfver ; millioner röster i hela Frankrike, mot 1560, ör Bonapartes, Cambactres och Lebruns konulat.. För Bonapartes kopsulat på lifstid, rör tade något öfver 3!, millioner emot 837 ch för det ärftliga. kejsarväldet röstade lika å något öfver 3, millioner emot 2580. Nu afva nära 7!, millioner fransmän afgiffit ina röster. STORBRITANNIEN, Denison är vald till parlamentsledaniot a vestra Yorkshire. — Napiers eskader af ick den 17 Dec. från Spithead, men uppgike es först skola gå till Lissabon. — Regeringen irer hafva för afsigt att för nästa år vidtaga etydliga reduktioner uti flottan och dess b hanning.