Re neat an RARE (Insändt.) Man kommer med skäl till mindre angenäma betraktelser i dylika ämnen, äfven hvad tryckfrihetens värdiga bruk angår, vid genomläsandet af 2:ne artiklar i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, med anledning af de den 24 sistl. Nov. skedda utnämningar till flera domsagor. Den ena art. (som det vill synas?) redaktionens egen i berörde tidning för den 28 Nov., den andra under den 8 Dec., hemtad från Jönköpingsbladet, begge, påtagligen i den förstnämnde och insinuationsvis i den sednare, syftade på en nu befordrad borgmästare, om hvilken, enär mot honom icke kunnat anföras det så ofta tillförene öfliga förklenande omdömet, hemtadt från riksdagsförtjenster, , ehuru han 2:ne gånger varit riksdagsfullmägtig, man i stället nu icke aktat för rof att rent af dikta. Insändaren af dessa rader, som väl icke är kompetent att bedöma den ene eller andre juristens öfvervägande förtjenster, framhafde i sin rätta dager, vet dock från säkra källor, att embetsmannen ifråga under -en längd af år städse i sin ort gjort sig väl förtjent af allmän aktning och erkänsla för det sätt, hvarpå han utfört sina värf såsom domare och administratör. Allmänt erkännes ock, att honom skett rättvisa vid den ändteligen numera vunna befordran, den der säkerligen egt rum utan inverkan af nepotism eller andra mindre ädla motiver. Insändaren vet ock, hvad författaren af artikeln i JönKöpingsbladet bordt och kunnat inhemta innan han såtte sig ned att skrifva sin långa jeremiad, att förutnämnde embetsman redan för 40 år tillbaka hos Kongl. Götha hofrätt blifvit uppförd på förslag till domsaga och sedermera flere gånger i böran af 1840-talet; ett förtroende, som ock lärer vederfarits honom hos de öfriga hofrätterne mer än en gång;