Visserligen är sammansättningen af detta sednare icke alldeles tillfredsställande; vi få bönder i det ena thinget och skola väl få temligen mycket deraf äfven i det andra, så vida försläget går igenom, men i hvad fall som helst, tio gånger heldre detta än klassval eller godsegarearistokrati! Nu kommer det att visa sig! Vi skola snart pröfva våra krafter... Budgeten för nästkommande år meddelas nu i Departementstidningen. Danmarks statsinkomst utgör endast 11,082,000 rbd; utgifterna 24,348,000, hvaraf 42,4341,000 till krigsdepartementerna, 743,000 till konungens civil-lista, 397,000 till apanager, 4,010,000 till pensioner, 220,000 till nådegåfvosekreteriatet, 100,000 till extra utgifter och 3,853,000 till statsskuldens ränta och amortissement. FRÅNKRIKE. Hufvudresultatet af presidentvalet i Frankrike som utgjorde den vigtigaste af de väntade nyheterna är redan kändt här i hufvudstaden genom morgontidningarna och har sla-l git ut såsom man redan, att döma af det medl förra posten hitkomna valresultatet från Paris, kunde förmoda, men majoriteten har varit utom all jemförelse utöfver hvad någon här trodde den kunna blifva; ja långt större än de Bonapartistiska tidningarna i Frankrike sjekfya förutspådde. Vid postens afgång den 16 voro ännu icke alla vallistorna kompletterade, men det var redan gifvet att Louis Napoleon Bonaparte hade fått mycket öfver fyra millioner röstör; Cavaignac deremot endast något öfver en million. Närmast i ordningen voro Ledru Rollin med omkring 200,000, Raspail med omkring 30,000 och Lamartine med något öfver 8,000 röster. : Den i tidningarna meddelade summeringen, sådan den befanns den 17 på eftermiddagen, var för Louis Napoleon 4,800,000 för Cavaignac 1,240,000 röster. Denna oväntadt omätliga öfvervigt, att en person erhållit omkring tvåtredjedelar af alla de voterandes röster, hade synbarligen gjort ett gynsamt intryck öfver hela Frankrike i förenihg med fullkomligt lugn,som öfverallt varit rådahde under valen, samt det stora antalet af dem som deltagit deri. Man tycker sig ock deraf kunna sluta, att icke politiska partiåsigter, utan egentligen minnet af ett stort namn, som höjt Frankrikes ära och ännu lefver i folkets hjertan och minne, skänkt kejsarens brorson en: sådan hyllning. Allmänt vitsordas äfven den redlighet, hvarmed den nuvarande regeringen gått tillväga, och dess frihet ifrån alla intriger. Infiytelsen af denna stora majoritet, inför hvilken alla partier böja sig, har äfven varit synbar i fonderna, som fortfarande stigit. Deni 15 stodo treprocentsfonderna på 46 och femprocents på 75 franes 40 cent. För öfrigt äro alla möjliga tidningar ochl. korrespondensartiklar uppfyllda af kommentarier öfver det skedda valet. Vi skole tid efter annan meddela ett och annat deraf; men till en början åtminstone synes ingen fruktan vara rådande för någon slags statskupp; och nationalförsamlingens öfverläggningar fortgingo helt lugnt, med diskussioner öfver tulltaxan och några finansfrågor. Flere tidningar meddela redan listor på de blifvande ministrarna. Le Constitutionnell påstår, att ingenting defimitift är bestämdt härom; emedlertid nämnas allmännast följande: Odillon Barrot, konseljpresident; Lamartine, vice president; Leon de Malleville, inrikes; marskalk Oudinot eller general Ruchicre, krigs-; A. Fould, finans-; Leon Faucher, handels-; Billault, för allmänna arbeten; Dupetit Thouard. sjöärenderna; Drouhyn de Lys, utrikes; Falloux, undervisnings... En ny polisminister tros komma att inrättas med. Emile Girardin till chef. Rebillat, f. d. befälhafvare för gensdarmeriet, skulle blifva polisprefekt; general Changarnier, chef för nationalgardet. Nästan alla dessa personer tillhöra den gamla liberala oppositionen. Såsom en märklig historisk handling bör anföras följande förklaring, som, undertecknad aflk 8 deputerade af yttersta venstra sidan, puolicerades den 135 i tidningarna La reforme och La revolution: Medborgare! Vi ville icke hafva något preidentskap, emedan vi ville maktens enhet. En motsatt opinion har hlifvit den rådanle; folket bar uttalat sin tanka; wi böja ossja ör den. Och nu vilje vi icke tro att repuplikens bestånd är hotadt, eller att de inrättringar, som utgöra dess grundval, kunna an-lg allas. Om emedlertid partier, fiendtliga motlv riheten, intresserade af oordningen, skullellö lrömma om några vansinniga tilltag, hoppas i att folket skall emotstå alla trolösa ingif:elser. Hvad oss beträffar skole vi aldrig glömma, tt vårt kall har varit att grundlägga repuned fara för vårt lif. Lefve den demokratiska lsl ch sociala republiken ! (Underskrifterna.) General Cavaignac har redan tagit sig ettlde rivat logis i rue neuve de Luxembourg. Detm alades annars redan om, att general Cavaignaclbe kulle vara utsedd till guvernör öfver Alge-lm ien, och general I.amoricicre till befälhafvarelbe fver Alparmåen, samt general Pyat till chef ör hederslegionen. Den 15 firades årsdagen af kejsar Napoleons varlefvors införande till Paris. Ludvig Naoleon hade aftonen förut knäfallit vid hans raf, men afhöll sig den 15 från sorgfesten, ir att ej förorsaka folksamlingar. Den 14 öll hela familjen Bonaparte, bestående: af ouis, Jerome far och son, Peter, Lucien ch Murat en familjeöfverläggning, öfver hvars :sultat råder den djupaste hemlighet. Etienne Arago har tagit afsked från geneilpostdirektörssysslan. — Afvenså Seineprefek-s Nn Recurt. Armand Marrast har ännu en