BROORTOBM, Gårdagens utländska post medförde nyheter från Paris till och med den 16 dennes, från London af den 15, från Hamburg och Berlin ej längre än af måndagen den 18 dennes eller en dag äldre än Hamburgertidningarna vanligen pläga komma. DANMARK. Riksförsamlingen hade medhunnit diskussionen om värnepligtlagens femte paragraf, som innefattar den vigtigaste delen af lagförslaget. Ifrån Hertigdömena hade man underrättelse, att den preussiska ordern till de i insurgenthären tjenande preussiska officerarne innehållit, att de innan den 1 April skulle anmäla sig till tjenstgöring vid sina regementen, eller ock inberätta om de ämna för framtiden qvarstanna i den fremmande tjensten. I Slesvig blifver opinionen alltmer dansk, och i Apenrade hade den der bildade förening af dansksinnade män ansenligt tillväxt i antal. Den håller nu sina möten utan att störas. En öfverstelöjtnant Raehder, sjelf född norrman, lemnar i tidningarne en mycket upplysande förklaring öfver den klagan några norska frivilliga anfört i norska blad öfver deras behandling af danska befälet och regeringen, samt deras tillbakasättande vid utdelningar af belöning för visad tapperhet under fälttåget i Slesvig. Den synes vara skrifven med stor opartiskhet. Emedlertid har konungen af Danmark utnämnt två af de ifrågavarande norrmännen, Dankertsen och Harbo, till riddare af Dannebrogsorden , hvartill de af sin bataljonschef varit anmälde, men icke på samma gång med öfrige blifvit utnämnde. Utur Oresunds-Posten hemte vi följande korrespondensartikel, som lemnar intressanta upplysningar om åtskilligt i de danska förhållandena: Kjöbenhavn den 16. Vår riksdag har hittills uträttat föga. Om måndag börjar diskussionen öfver värnepligtslagen; grundlagen är nära färdig i afdelningarne, skall derefter i en kommitte, hinner väl näppeligen till offentlig förhandling förrän 14 dagar inpå nya året och kan således icke väntas afgjord förrän i Februari. Huruvida vi då skola åtskiljas eller blifva qvar att förhandla några organiska lasar, utan hvilka författningen egentligen är ett intet, är ännu icke visst, ty meningarne härutinnan äro högst skiljaktiga. Med afseende på partierna för ögonblicket kan det förmodligen intressera dig att höra något. Bondevännerna eller yttersta venstra — någon venstra sida rätt och slätt existerar här egentligen icke — räkna 30 till 40 medlemmar. De hålla sina möten på en restauration i Wimmelskaftet och anföras af Balthazar Clhristensen och Gleerup.: Tsecherning står dem temlisen nära och leder dem i en och annan fråsa, men hörer dock egentligen icke till sjelfva sliquen. Ree har stött sig med dem och synes icke riktigt veta hvar han nu rätteligen skall finna sin plats. Venstra centerns förning, som utgöres af kärnan utaf jutländninsarne och de gamla kjöbenhavnska liberalerna, ir den största; den har omkring 80 mer ochl: nindre goda hufvuden, deribland de tre afsångna ministrarne Knuth, Monrad och Leh-l nann, af hvilka väl ännu blott den förste har ji commit in i församlingen, men de begge anIra snart äfven skola erhålla en plats derstä-l les. Bestyrelsen för detta parti utgöres afl Tvidt, Wilhelm Bjerring; Ploug, Jespersenl: ch Dahl (de sistnämnde från Jylland); detif fhåller sina möten i Hötel dAngleterre, vanigen 2 gånger i veckan. Så framt denna förning vore så godt organiserad och så enig, om den första, skulle den ega i sin makt att fgöra alla frågor, ty den innesluter i sig föramlingens absoluta majoritet; men nättopp less mångtalighet gör en fullkomlig enighet ch en fullt säker gång omöjlig; man nödgas åta allt fler och fler spörjsmål stå öppna ochl) 1 1 f