Aftonbladet – 23 december 1848, sida 1

Det vore ypperligt!, återtog fremlingen. Jag vill återvända i morgon natt, och iunder tiden skall ni göra passande arrangementej. Min betjent beskref derpå värdens förvånin då han skulle duka bordet för sin gäst, og erfor af hans betjenter, att de medförde talirickar, duktyvg m. m. för sin herre, som icke var van vid den dåliga servering man erhöll på de sicilianska värdshusen, och han åsåg med yttersta förundran de beredelser som gjogdes till den höge gästens beqvämlighet. Hans nyfikenhet stegrades till den högsta grad, och han gaf sig ingen ro förrän han fått reda på att fremlingen var Maltesare, enormt rik, och innehade en hög rang i engelsk tjenst, samt aft hans namn var öfverste Sancta Croce. Öfversten skyndade snart derefter, såsom han hade sagt, till sin vän prins Paternos residens, och lemnade en af sina betjenter med en del sitt bagage qvar, i afsigt att återvända nästa natt för att vara 1 ordning til det bigdiga skådespelet. Emedlertid hade värden på Croce Bianco underrättat, icke blott sin vän domaren, utan också hela staden, om den stora personnage, som hade varit hans gäst, beskrifvande hans prakt med icke ringa öfverdrift, och han erhöll lätt den åstundade platsen Tör öfverstens räkning. Under hela den påföljande dagen utgjorde öfverstens ankomst och den stundande exekutionen enda samtalsämnena i den lilla staden; men många satte tro till dez linquentens fast vidhållna försäkringar om sin oskuld, särdeles som hans biktfader icke emottagit någon bekännelse om brottet. Biktfadren sjelf syntes förlita sig på sanningen af den lifdömdas påstående. Om natten hade en anhan munk ett samtal med fången i kapellet, der han skulle tillbringa sina sista stunder, och qvarblef hos honom, tills kl. var slagen il, förklarande honom när han gick att han ansåg honom oskyldig, och lofvade att påymlie