Aftonbladet – 23 december 1848, sida 1

lig, erbjöd sitt hus och allt det han egde med den vanliga sicilianska kruserligheten, och det blef öfverenskommet, att jag skulle vara abbotens gäst, underdet mitt bagage qvarblef på värdshuset två eller tre dagar. Jag erfor då orsaken till den ovanliga sinnesstämningen i staden. En röfvare, såsom det sades, tillhörande den namnkunniga Ludovico Lanas band, hade blifvit arresterad, och det förmodades att han skulle komma att upptäcka saker af största intresse, innan han gick till döden, hvilket domslut af domaren och de andra auktoriteterna var bestämdt redan innan förhöret blifvet hållet eller ens en enda fråga fången förelagd. Han hade blifvit arresterad på anklagelse af en döende man, som nyligen blifvit röfvad och dödligen sårad på vägen emellan Catania och Castrogiovanni; men den anklagade vidhöll ihärdigt, att han vid den tiden varit begagnad såsom bärare i Palermo. Olyckligtvis hade han hvarken tid eller tillfälle att förskaffa sig vittnen, utan domaren hade på förhand afkunnat dom utan ransakning, såsom det stundom hä nder, och domen hade blifvit fälld, just som jag inträdde i staden; alla menniskor voro derföre församlade omkring tribunalet, sysselsatta att samtala öfvet saken, hvilket var anledningen till den ovanliga tomhet som rådde på gatorna, hvilka annars äro ganska lifliga. Kort efter min bosättning hos abboten återkom min betjent från värdshuset och lyckönskade mig till mitt logis,så mycket mer som en förnäm resande, kort förut, hade anländt dit, hvilken jemte den olycklige lildömde upptog värdshusvärdens och håns lamiljs alla tankar. Jag frågade hvem den store okände kunde vara och man sade mig att han var en ganska gentil ung man, omkring tjuguålta aå trettio år, klädd i en uniform, sådan som engelska officerare af högre rang Bära, samt åtföljd af tvenne betjenter. Han hade kommit