Aftonbladet – 19 december 1848, sida 2

SCHLESWIG-HOLSTEINS BETÄNKLIGA STÄLLNING. En varning och en vink. Denna betydelsefulla rubrik träffar man öfver en betraktelse från Schleswig-Holstein, i de sist ankomna numrorna af Schleswig-Holsteinianismens vanliga organ i Tyskland, Weserzeitung, och med signaturen Cl, som lärer vara professor Clausens, partiets förnämsta kämpe i Kiel så väl som i Frankfurt. Hela uppsatsen uttrycker en hos partiet alldeles ovanlig misströstan och modstulenhet; och mellan raderna framskymtar äfven sinnesstämningen hos hertigdömenas öfriga invånare, tydligare, än partiets taleman tycks ana sjelf. Han skulle sannolikt annars aktat sig från att inför Skandinavien, Tyskland och hela Europa tala så vemodiga ord och föreslå så förtviflade hjelpmedel, som i det följande: Halfva vapenhvilan är redan förbi, och ännu ingen utsigt till ärofull fred, icke ens till någon fred! Danskarne äro lika krigiskt sinnade som förut; de besitta Als; de rusta. Till våren blir danska flottan farligare för Tysklands kuster än den var i somras. Och hvad hafva väl hertigdömena att till sjös ställa mot fienden? Ingenting annat än sin patriotismus! Hela det långa vapenstilleståndet går förbi, utan att något dugligt krigsfartyg blifvit anskaffadt å Schleswig-Holsteins sida, derföre, att man fullt och fast tror på en stundande fred — en ärofull fred: tror att äfven England vill freden, och skall i nödfall tvinga Danmark dertill. Denna fasta tro kan jag lika litet dela med mina landsmän, som hoppet om den snart färdiga och så förfärliga tyska flottan, hvilken, med den tyska oenigheten, aldrig blir möjlig, och icke kan af sig sjelf spira upp eller dyka upp ur våra farvatten. Danmark och Hertigdömena stå ännu midt emot hvarandra med de oförenligaste fordringar; på ena sidan önskar man raka motsatsen af hvad man önskar på den andra; någon förmedling tycks knappast tänkbar. Danska ministeren har blifvit ombytt; men de nya ministrarne hylla samma åsigter som deras företrädare: Danmark till Eidern! eller åtminstone till midten af Schleswig, och de ärna aldrig låta Schleswig försvinna i Tyskland. Äfven England tyceker icke om Schleswigs förening med Tyskland. Danmark strider för sitt lif; ty utan hertigdömena kan det icke bestå; och derföre kan det aldrig frivilligt ingå på en fred, som den anser menlig eller skymflig. Det väntar hjelp ifrån Ryssland, om så påfordras, och utan tvifvel äfven ifrån Skandinavien; men ve då det schleswig-holsteinska landet, om Tyskland ligger i delo med sig sjelf och England skulle finnas obenäget att understödja våra sympatier för Tyskland! Vår krigshär är talrik, duglig, stridslysten, stridsfärdig; men våra kuster och de tyska kusterna ligga alla blottställda för äfven den svagaste sjömakt, hvilken hvar som helst kan anställa de rysligaste härjningar. År 1849 kommer tilläfventyrs att blifva ett af de händelserikaste och förskräckligaste i menniskoslägtets häfder. Franska presidentvallet står för dörrn; en annan president än den Inuvarande kan komma i spetsen för republiI ken, och leda sitt folks vilda eld öfver gränIsen. En storm ifrån sydvest förestår Tyskland, och ingen borde nu mera lita på sin I makt, hvilken icke ett ögonblick är tryggad: ty en ny tid bar ingått, som på det gamla JEuropas panna inbränner tecknet af sitt hat emot medeltidens qvarlefvor. Det är otvifvelaktigt att vi lefva i en tid, hvars like icke funnits någonsin; och om ock, i detta tillkom