UTRIKES. FRANKRIKE. Då posten i går ankom för sent för att hinnz meddela mer än några få ord angående den uppståndelse, som hade egt rum i Paris der 7-och 8 dennes i anledning af frågan om de s. k. nationalbelöningarna, anse vi oss böra tillägga något mera om denna händelse. Den 19 sistl. September hade af då varande ministern Senard ett förslag blifvit framlagdt för nationalförsamlingen angående nationalbelöningars utdelande åt personer, som under de tvi sista regeringarne kåmpat och lidit för den republikanska saken, och remitteradt till en kommitt. När detta förslag skulle företagas till granskning, fanns ibland förteckningen på dem, som voro rekommenderade till understöd, en lista på personer, hvilka föreslogos till pensioner, hvilken väckte den största förvåning. Man såg neml. der uppförde först nuvarande presidenten i nationalförsamlingen Armand Marrast; derefter de båda radikala republikanerna Trelat och Flocon. Derefter följde en son till Pepin, Fieschis medbrottsling i mordförsöket mot Ludvig Filip; Bergåron, som varit dömd till 3 års fängelse för det han slog Emile de Girardin en örfil offentligen; en syster till Lecomte, som försökte skjuta Ludvig Filip; Chauveau, dömd såsom medbrottslig i ett mordförsök emot Ludvig Filip; Coffineau, dömd till galererna för stöld och politiska förbrytelser; Boucheron, dömd till 10 års fängelse för mordförsök emot hertigarne af Orleans, Nemours, Aumale; Bignon, dömd år 1832 till fängelse för tjufnad, m. fl. — Det vill synas, antingen att kommitteen icke haft tid att sysselsätta sig med pröfningen af frågan förr än nu, eller ock har någon med flit sökt undanhålla den för att få sprida ut denna skandal just dagarne före presidentvalet. Då Senard tillfrågades angående denna besynnerliga händelse, förklarade han alt han icke hade granskat listorne, emedan de skulle pröfvas af församlingen, och således icke heller kände till den ifrågavarande listan specielt. Nuvarande ministern Dufaure åter hade icke haft omedelbart med saken att söra, men hade redan den 6 dennes gjort en hemställan, att få återtaga hela förslaget, hvilket ock bifölls. Att döma af förklaringarna ser det ut, som om någon af byråernes tjenstemän hade smugit in listan i hemlighet. Men det besynnerliga är, att beloppet af de ifrågavarande pensionerna, enligt hvad den mot regeringen fiendtliga Constitutionelb påstår, skall slå in med slutsumman af det hela. Alla Bonapartiska tidningar och general Cavaignacs fiender bemäktigade sig emellertid med ytterlig skadeglädje denna händelse för att utskrika regeringen såsom den der vore en slaf it röda republiken samt ville belöna röfvare och mördare. En serskild skandal gjordes naturligtvis deraf, att presidenten i nationalförsamlingen fanns uppförd vid sidan af nyssnämnde personer. Dessa attacker gjordes samtidigt den 7 på morgonen i en mängd tidningar, hvilket var så afpassadt att det skulle hinna spridas omkring landet de båda följande dagarna, utan att hinna vederläggas eller upplysas, och sålunda föranleda en mängd rösters fall från Cavaignac. Det var för att så vidt möjligt förekomma detta, som generalpostdirektören och finansministern samma dag läto, på sätt i gårdagsbladet nämndes, uppehålla posternas afgång några timmar, för att kunna medskicka aftryck i Monitören af församlingens debatt, innehållande de upplysningar, som regeringens ledamöter meddelat i frågan. För öfrigt förekommer det oss som om Louis Bonaparte i alla fall skulle hafva utsigten för sig framför general Cavaignac hos pluraliteten af landtfolket. En annan intrig, som troddes komma att användas emot Cavaignac var den, att Louis Bonapartes parti ämnade sprida ut en stor massa valsedlar med påskriften : general Cavaignacn,