icke nog belöna en menniskoälskande madam, som just i detsamma gick förbi och uppoffrade sitt förkläde för att hjelpa oss ur vår kinkiga belägenhet, på det vi utan uppseende måtte komma hem från vår angenäma upptäcktsfärd. Det är bra intressant att så der få kasta en blick in i olikasmenniskors hem, deras aldradjupaste hvardagslag, eller hur? skrattade jag, härmande Arnolds uttryck om morgonen, då vi på eftermiddagen sutto på Strömparterren och drucko kaffe. Nå ja, hvarför icke,, sade han, förlägen; men utbrast straxt derpå, liksom jag, i ett hjertligt skratt. I sanning, fortfor han, det tycks som du icke kommit hit tillbaka i en lycklig stund; olyckan riktigt förföljer dig. Jag undrar just hvad du har uträttat med din omotiverade hitresa?, Åh, vänta du, det återstår ännu två dar innan jag reser tillbaka, och på två dar kan man göra mycket. N Du tänker väl inte använda dem att gå och hyra rum ?) frågade han, leende. Nej; men det anar mig att jag skall uträtta något bättre, göra en dålig plan, en ful intrig om intet. Ah! hvad säger du? Hvad menar du? Du ser ju riktigt högtidlig, riktigt inspirerad ut; gif mig, för allt i verlden, del deraf; jag, som just är amatör af dylikt! sade han, skrattande. Det är icke att skratta åt. Jag försäkrar dig, att saken är allvarsam. Du gör mig riktigt nyfiken.n Jag måste gå åt Humlegården i qväll, afbröt jag hastigt, ty en ide hade fallit mig in. Jag påminde mig att jag hört den der eleganta måilaregesällen, i skumrasket vid Dioraman, med en ton som väckte min uppmärksamhet, nämna Humlegården. Hvad skall du göra der? frågade Arnold. förvånad. Der är ju konsert i qväll Jaså; nå, jag följer med, under förntsättning att du säger mig hvarföre vi gå dit; ty jag ser alltför väl, att du har någon annan orsak än konserten.n Och om så vore? Så skall jag bestämdt veta den. Jag vet redan, eller anar åtminstone, att den har sammanhang med din intrig, din plan, din... Min! det är alldeles icke jag som intrigerar Det är tvärtom jag som skall förhindra en itrig.