dit solljuset aldrig kunde tränga, för att belysa de trasor, skursuddar, sönderslagna buteljer, äggskal, spenatstjelkar, gamla skosulor, krukbitar och sönderfallna ämbar, som i ett stinkande kaos var ditkastadt att multna och med sin ånga förpesta detta vederstyggliga hål. Arnold gick att ringa på ett smutsigt snöre och jag tittade under tiden ned i detta afskyvärda djup, på hvars botten jag, till min verkliga fasa och ömkan, upptäckte en liten blek flickstackare, som barbent, klädd i en smutsig blus och en lika smutsig och urblekt tygshatt, satt helt ensam och lekte med några postlinsbitar. En svart käring, utan halsduk, med håret kring axlarne, kom i detsamma ut ifrån jordvåningen, med några våta, hopvridna trasor på armen, hvilka, då hon bredde ut dem öfver en lina, spänd tvärs öfver denna luftiga torkplats, jag förmodade skulle föreställa nyss tvältade skjortor. Här kommer ingen, sade Arnold förtretad och kom tillbaka till mig; jag har ringt som i ällingsklocka, men allt förgäfves. skola inte förlora modet, mente jag, här, finns kanske flera dörrar att ringa på. Åh jag har ringt på alla snören här finns; men vänta, det kommer någon uppför trappan, fast det går långsamt; nu ha vi räddningens engel här. Och verkligen uppenbarade den sig icke ock i gestalt af en femtonårig flicka med en I högst anspråkslös toalett, och som med en liten pojke i sin famn kom helt andlös sträfvande uppför trappan. Vi androgo för henne vårt ärende och berättade hur vi en lång stund ringt förgäfves. Ja, se hon är litet döf åfrun derinne, men om herrarne vill komma den här vägen.n Hon ställde ned pojken, som, med en bar fot och en strumpsock, och cen stör mössa, förmodligen hans fars, neddragen öfver ögonen, bemödade sig att få någon id om vårt utseende och upphäfde! ett argt gallskrik då det ej lyckades. : Emellertid hade vi följt den välvilliga unga damen till en annan vinkel af den halfmörka förstugan, och vi stodo nu framför ett fullkomligt mörkt hvalf, afstängdt med en stor grind, hvars tjocka spjelar föreföllo mig såsom stängslet till ett menageri, och i det djupa mörkret derinom väntade jag mig nästan få se de brinnande ögonen af något odjur, inneslutet i denna besynnerliga håla; jag fruktade nästan