ss genast gå, innan de bli upptagna. KL är redan 10.n Söderbergs trappor, upprepade jag helt ugnt, ehuru jag inom mig delade hans lysanle förhoppningar; det måtte vara på söder, men, hvar ?, Åh bry dig inte derom, jag är äldre Stockholmsbo än du, och känner hvarenda vrå; jag har bott på söder, innan du kom hit. Se så, skynda dig blott, nu är jag färdig,, fortfor han otåligt och borstade ifrigt sin hatt. Ändtligen voro vi ute; men ehuru Arnold försäkrat sig känna hvarenda vrå, hade vi en lång stund förgäfves sökt Söderbergs trappor. En bagarpojke, med ett såll på hufvudet, sade oss, med den trovärdigaste min, först tt fram, och så att taga af till venster, och så till höger, och sedan till venster igen. En månglerska sade oss lika öfvertygande att vi skulle gå tillbaka, och helt och hållet motsatsen af pojkens uppgift; en häftig dispyt och en ström af ovett blef följden, och lika kloka som förut drogo vi oss derifrån, just då pojkens såll hamnade på den trätande käringens hufvud; och då en liten nätt jungfru ändtligen fi krade oss, att: vi voro palldeles på villovägar, föll det oss alls icke in att motsäga henne eller tvifla derpå. Men här måtte det vara ändå! utropade Arnold förtjust, då wi helt plötsligt stodo vid början af en smal, smutsig och svart trappa, hvars Jängd var oändlig och hvars början illustrerades af en mur på ena sidan, vid hvars fot en stinkande rännsten lopp och följde envist, som en tiggarunge, utmed trappan ända ned till sjön; och på andra sidan af ett plank, på hvars hörn den tröstande underrättelsen lyste, att detta verkligen var målet för vår sträfvan. i Snart stodo vi vid det angifna huset; det var stort och såg temligen HNYggligt ut utanpå. En stor port ledde in till en lång, kolmörk, krokig trappa med minga afsatser, som slutale i en nästan lika mörk förstuga — ty det enda fönster, som fanns, var öfvertäcktaf spinlelväf, hvilken utan tvifvel bade gått i många skaft, förmodligen någon sorts sp 5deldräll, ty den var ovanligt tät, och många generationer spindlar hade här tydligt fått utöfva sin konst i den djupaste fred. Dessutom låg detta fönster inåt en liten, alldeles kringbyggd gård, ungefär sex alnar i fyrkant, som genom de höga murarne på alla sidor liknade en brunn