Uf: DET FÖRENADE TYSKLANDS RIKSFÖRESTÅNDARE OCH HANS MINISTRAR. Deutschland war der Sitz des Kaiserthums, die Freistätte fär alle Bedrängten des FE, kreises; doch durch die Untergrabung der ) Reichsgewalt , durch das ausschliessende Richterrecht der Firsten iber: ihre Standesgenossen sind die letzteren zu Souveränen erboben worden. Keine Macht kann ewig wåhren; ich färchte dass das Ende unserer Hoheit gekommen ist. Das Kaisertbum, die Reichsgewalt ist zerrättet und fast aufgehoben, das Volk zersplittert und ohne Rechtszustand. So weit hat es die Ungerechtigkeit der Färsten gebracht, von denen ein jeder in seinem Lande den Kaiser spielen will. Dessa ord yttrades för nära fyra århundraden tillbaka af en tysk författare, Gregor Vv. Heimburg, uti en politisk skrift, utgifven år 1450. Det torde blifva svårt att på ett mera träffande sätt med några få rader antyda Tysklands närvarande belägenhet, än författaren här gjort, vid slutet af ofvanstående yttrande. nRiksstyrelsen är, heter det, förvirrad och nästan upphäfd, folket splittradt och ulan prältstillstånd: så långt har då Tyskland blif-) vit bragt, genom sina furstars samvetslöshet, af hvilken hvar och en vill spela kejsare i psitt land. Närvarande period är för Tysklands framtid af oberäkneligt inflytande. Å ena sidan kämpa folken för sin frihet och strömmar af blod hafva redan betecknat spåren af denna strid mot despotismen. Å andra sidan har den fordna täflingskampen mellan Österrikes och Preussens regerande furstehus, samt nationalitetsfåfängan hos dessa båda mäktigaste stater af tyska förbundet, att se sina regenthus i spetsen för den tyska enhetsstaten, utsått nya tvistefrön af den mest betänkliga natur för Tysklands enhetssträfvande. Ja, till och med hofvet i Mänchen har haft sina funderingar att göra Maximilians af Bäjern anspråk på tyska riksdiademet gällande, sedan Österrikes och Preussens dynastier, eller åtminstone dessas närvarande representanter ) gjort sig alltför opopulära att vinna hela det tyska folkets förtroende att ställas i spetsen för nationen. Med betraktande af denna den tyska enhetsstatens närvarande kritiska belägenhet, kan det ej sakna ett.stort och allmänt intresse att taga närmare kännedom om den tyska centralstyrelsens sammansättning och ställning till tyska folket. Det kan härvid vara på sin plats att kasta en blick tillbaka på den märkvärdiga period i Tysklands sednaste historia, då påtryckningen afde demokratiska principernas ofantligt öfvervägande opinion tvingade Tysklands furstar att gifva vika för folkets högljudt upprepade önskningar att se sig representeradt genom en gemensam tysk nationalförsamling. En förberedande parlamentarisk folkförsamling hade sammanträdt i Frankfurt am Main den 31 Mars, samt hållit sina sessioner den 1, 2, 3, 4 och 5 April, hvarvid flera af Tysklands för sta politiska personligheter utmärkte sig genom varmt förfäktande af frihetens sak. Resultatet af dessa möten blef ett af församlingen utnämnt permanent femtiomannautskolt, som uppdrogs att befordra det af församlingen under nämnde möten fattade beslut, om en den 1 Maj i Frankfurt sammanträdande konstituerande nationalförsamling. Den 6 April utfärdade utskottet tvenne manifester till tyska folket, det ena innefattande uppmaning till val af folkombud till den tyska konstituerande församlingen; det andra en varning mot frihetens mis: brök. I öfverensstämmelse med förparlamentets beslut gick femtiomannautskottet omedelbart derefter i författning om bildandet aj valkommilteger öfver hela Tyskland till utscende af den tyska konstituerande nationalförsamlingen. 1) Vi böra härvid anmärka, att ofvanstående upp: satts var nedskrifyen och uppsatt före underrät telsen om Kejsar Ferdinands abdik ä