Den ljushårige fästmannen beskådade, liksom sin svärmor, taflan framför sig, men kastade allt emellanåt en bekymrad och vred blick bakom sig på sin fästmö, hvilken alls icke tycktes märka den, som med hela famnen full af hennes och modrens reserysjalar och tvenne paraplyer svettades både af värme och oro. Jag drog Arnold med mig ut, innan jag hunnit blifva igenkänd af den beskedliga frun, som jag så ovarsamt behandlat i mörkret, fick i förstugan den gamla ungkarlns adress och lofvade skicka honom en annan paraply. Utkomna på trappan började Arnold, som hela tiden förhållit sig alldeles passif, alt skratta så häftigt, att jag trodde honom blifvit tokig. Jag hade redan glömt mina missöden deruppe och såg mig blott omkring efter en vagn eller omnibus, ty himlen var redan alldeles öfvermulen och det regnade redan. På min ära kan man icke med skäl beskylla dig för tilltagsenhet, som utan alla omständigheter flyger rakt i famnen på det första fruntimmer du möter! Betänker du icke att du med ett dylikt uppförande kan bringa dåligt rykte öfver den oskyldiga dioraman! utropade han ändtligen, kiknande af skratt. Oskyldiga dioraman! Fan ock, när man knuffar in folk helt oförberedt i djupaste mörkret, kan man väl icke begära något bättre, sade jag förargad. Ja ja, men du må väl medge att punschen hade lika mycken del i dina besatta misstag, som mörkret. I det fallet tycker jag vi borde ha delat lika öde, återtog jag i en ton, som förrådde att jag ej riktigt var i lynne att skämta. Jag kan alldeles dö skratt, när jag tänker på det tumult du anställde, med hvilken tvärsäkerhet du gick den arma menniskan på lifvet, som om du endast kommit dit för att Jå dig i ro i hennes famn och sedan ... . 50 Im du hade varit så artig Ck Försatmig örut, så hade det varit långt bättre än att nu med din högljudda munterhet ådraga Oss allmän uppmärksamhet,, afbröt jag förtretad. Se så, der ha vi Jenny Lind, man kan inte önska sig något bättre i regnet, sade Arnold, då en ommibus i detsamma stannade på vägen. Vi skyndade oss allt hvad vi förmådde hjelpte helt hastigt och lustigt en genomvåil fru, som snärjde sig i sin långa klädning, då hon sträfvade att komma upp, och fingo er ingenting mindre än tacksam blick af henne: