nne, och jag väntade att se stenarne höja sig och bleka vålnader, hemlighetsfulla gestalter af riddare och nunnor, smyga fråm ur för att med fasan af sin anblick bortlefvande vittnet af deras nattliga vanMen i stället tystnade klockorna, ton musik blandades med skimret af vaxljus; i ett nu var altaret upplyst och kastade sitt sken framåt gången, der en procession sakta framskred vid orgelns brusande toner, förbi dem som knäböjde på ömse sidor i skuggan af sidogångarne. Alltsammans var så naturligt, att man icke behöfde mycket understöd af sin inbillning för att gå framåt ych blanda sig med dessa tysta, andäktiga figurer, belysta af ljusskenet, som klart upplyste len aflägsnaste delen af kyrkan, hvilken syntes på ett förvillande afstånd, och lemnade hela förgrunden deraf i mörker. Förhänget föll och jag tyckte mig varit under inflytelsen af en liflig dröm, ty hela synen egde detta på en gång lifliga detaljerade, och då mystiskt dunkla, som drömmar vanligtvis ega. , En annan gardin drogs emellertid undan i detsamma och uppenbarade Gud vet hvad, ty nu hade illusionen för mig försvunnit vid minnet af mina olyckor vid inträdet; och jag tog tillfället i akt medan scenen var upplyst att nda mig om och taga skådeplatsen derför i ögonsigte; men jag blef helt bestört då jag fann att jag förmodligen legat först i famnen på den tjocka frun från Telje, min ångbåtskonnäsans, som med öppen mun satt på en bänk bakom mig och beskådade Rehnfloden som visades framför henne; bredvid satt en herre, som med sin väl borstade hatt, käpp med guldknapp, nyrakade haka, tunna bår, omsorgsfullt kammadt öfver det likväl envist framskinande månskenet på hjessan, gulgrå hy Rb som gammal ungkarl, och troligen varit min Scylla då jag räddades ur Charybdis, efter han nu med resignation höll den afbrutna paraplyn på sina hoptryckta knän. Den vackra Christine satt på andra sidar om sin mor, och bredvid henne stod, gynna af mörkret, den besynnerlige målargesällen mec armen oförmärkt om hennes lif. Den kostym han nu bar var tydligt köpt i ett klädstånd urmodig, för vid, och fullkomligt opassande för hans vext, hvars smidighet och elegan den likväl icke helt och hållet döljde. skuggan, jaga det dringar. ner af en aflägse!