Aftonbladet – 16 december 1848, sida 2

L LITTERATUR. Kyrkoårets Epistlar och Evangelier, med Förklaringar och Predikoutkast af Fredr. GustLisco ; bearbetade, med tillägg ur svenska predikanters dispositioner, af C. E. Wenström. Sthm 1847—48, på J. L. Brudins K lar i 5 häften. förkg.,. Fvenng dear 15. 10r YUBTe Prestmän utgör en svensk edition af )Das christliche Kirchenjahrp, som, författadt af den bekante tyske theologen Lisco, först utkom 1834 i Berlin, och sedan den tiden upplefvat fyra upplagor i Tyskland. Lisco är äfven i Sverige förut introducerad. Hans arbeten Christi underverk, Christi liknelser,, )Bearbetning af Nya TestamenItet o. a. hafva länge funnits på svenska. I Linköping utkom 1838 Det christeliga kyrkoåret, en homiletisk hjelpreda förnämligast vid begagnandet af de Epistoliska Pericopernan, hvilket arbete utgör en öfversättning af 1:a upplagan af Liscos förutnämda, i Berlin första gången synliga verk med den titeln. Detta innefattar dock föga annat än ett utkast till hvad arbetet sedan blifvit. i det skick det nu, för andra gången öfversatt, bearbetadt och tillökadt, med skäl kan kallas vara. De ursprungliga, här meddelade predikoutkasten äro författade af Tysklands utmärktare predikanter; men för att för svenska läsare öka intresset, har hr Wenström äfven för hvarje högmessotext tillagt predikoutkast af de berömdaste svenska homileter, t. ex. Nohrborg, Schartau, Wallin, Hagberg, Rogberg, Petterson, Franzen, Aström, Thomander, Bergqvist, m. fi. Hr W. har mot slutet af sitt Förord framkastat en vink, som förtjenar en serskild uppmärksamhet. Han säger, att om närvarande arbete uppmuntras af allmänheten, vill han framdeles och i lösa häften utgifva fortsättningen af Liscos Christliche Kirchenjahr, utgörande predikoutkast tillika öfver alla icke Evangeliiboken upptagna Nyaoch (en del) Gamla Testamentets texter, i det glada hopp — tillägger hr W. — vatt en gång Sveriges ppredikanter måtte erhålla, hvad öfriga Evanpgeliske talare redan ega, om icke fritt val, åtminstone fullständigare och mera omvexlande predikocykler för sina offentliga föredrag., Det är en oneklig sanning, alt införandet M hvad man i homiletiken kallar fria texter, skulle medföra en stor förbättring i svenska syrklifvet; och det ur tvenne skäl. Genom le presterskapet föreskrifna, ovilkorliga texter, om för bela året finnas utstakade i Evangeliiwoken, befinner sig en stor mängd ställen i len hel. skrift uteslutna från att få begagnas ill predikotexter, hvilken olämplighet och kada undvekes genom införande af fribet för redikanten att sjelf i bibeln välja text för öndagen. För det andra kan hvarje flitigare yrkogångare, likasom hvarje prest, hvilken ere år utöfvat predikoembetet, bevittna den j sällan för det religiösa lifvet och för själen allmänhet nedtryckande enformigheten af de å samma tid ständigt återkommande samma xterna. Denna i sitt slag mera skadliga än agneliga tadiositet undsluppes genom tillåtelen af fria texter. Härmed kunde i alla fall e i Evangeliiboken nu befintliga texterna, mte perikoperna ur Epistlarne, vara ganska oda att fortfarande finna der utsatta (men tan tvång af ovilkorlig föreskrift att endast nyttja dem, och inga andra), till ledning emligen och anvisning för många prester, m skulle ega rätt att också, om de ville, Psagna dem, då de vid sina tillfällen kände g i förlägenhet. Vi tro, att om bruket af k. fria texter infördes i vår kyrko-ordning, skulle de nu föreskrifna texter, dem Evanliiboken antyder, i alla fall komma att som tast, churu ej alltid och ovilkorligen, använs, De äro nemligen i och för sig ganska