Aftonbladet – 16 december 1848, sida 2

ra, men dock sedan många år, såsom en jemn, human och hygglig man i umgängsuifvet. . I fall dessa egenskaper utgjorde tillräckliga meriter för den ifrågavarande upphöjelsen, så vore visserligen ingenting att dervid anmärka. Det har kkväl numera börjat anses, och såsom vi tro med rätta, att öfverståthållare-embetet är en syssla, som om den skall fyllas till det allmännas belåtenhet, både i anseende till göromålens mängd och beskaffenhet fordrar en man med fullkomlig embetsmannaerfarenhet, vidsträckta kunskaper och stor arbetsförmåga. Uti de flesta andra länder har också den åsigten gjort sig. gällande, att ingen i hast blifyer en utmärkt administratör, utan alt i den konsten, likasom i hvarje annan, hafva genomgått några lärospån. Lysande undantag härifrån kunna gifvas, men detta förändrar ej regeln. Nu är förhållandet med öfverståthållaren, att denne embetsman, såsom beslutande myndighet har till åliggande att pröfva en mängd besvärsmål och andra frågor, både af juridisk, kameral, ekonomisk och administrativ natur. Han skall dessutom föra ordet uti de flesta öfverläggningar, som engå hufvudstadens vigtigare kommunaia förvaltning och allmänna inrättninga. Han bör 1 grund känna dessa inrättningars organisation och sammanhang, för att kunna inse befintliga bristerna och föreslå förbättringar deri, eller åtminstone förstå bedöma de förslag, som göras af andra; och slutligen bör han kunna med säker hand sköta den högsta ledningen af hufvudstadens polis, på ett sätt, att byarken allmänna ördningen eiler individernes lagliga rättighnter dervid komma att lida. Besinnar man att allt detta tillsammans är mer än en vanlig mans höfva, så torde det rättvisligen medgifvas, att våra här yttrade anmärkningar äro helt och hållet rättvisade från principens ståndpunkt. Och om man på detta sätt betraktar Konungens befallningshafvandes sysslor, hvaribland öfverståthållareembetet är det mest maktpåliggande, så skall man svårligen finna tjenligt, att de besättas med personer, direkt från privatlifvet, och som icke förvärfvat någon rutin hvarken inom den civila embetsmannahierarkien, eller d: ecorpsen, eller eljest på något märkbart sätt framträdt såsom statsmän eller organisatörer eller förvaltare n På denna grund måste det ock väcka förundran, att grefve Hamilton tilltrott sig öfvertaga en så vidt omfattande verksamhet. Vi med re i öfrigt icke bland dem, som något otidigt klander nedslå en god skole uppriktigt glädja oss öfver allt godt som den nya öfverståthållaren kan uträlta, hvartill vi önske honom all lycka. —