Aftonbladet – 16 december 1848, sida 2

När ministern fick del af denna skrifvelse; kl. 10 f..m. den 25, sammankallade han genast depiöteradekammaren, af hvilken 49 ledamöter kommo. Presidenten tillkännagaf, att i anseende till tvingande omständigheter måste sessionen förklaras laglig, ehuru kammaren icke var fulltalig för besluts fattande. Inrikesministern uppläste den erhållna skrifvelsen. Mamiani förklarade, att ehuru han förut hade ämnat fästa vissa vilkor vid sitt inträde i ministeren, frånginge han dessa i anseende till ögonblickets vigt; han begärde att få behålla påfvens skrifvelse såsom ett nytt bevis på ministtrens laglighet. Prinsen af Canino fordrade, att ministeren skulle sammankalla en konstituerande församling för hela Italien; Mamiani svarade, att man vore betänkt på en konfederation, men icke kunnat hinna vidtaga nödiga åtgärder på så kort tid; Galletti förklarade, att förbundet skulle omfatta icke blott furstarne, utan äfven folken. Kammaren förklarade sig permanent, men delade sig i tre sektioner, af hvilka en hvar eger kammarens fulla myndighet under sin sessionstid; i trängande fall öfverlägga de och besluta, i andra sammankalla de kammaren. Ett utskott af fem personer, Bianchi, Armellini, Fusconi, Manzoni och Sturbinelli valdes att, i samråd med ministeren, uppsätlta en adress till staten och Romerska folket. Om aftonen den 23 utfärdade ministeren en proklamation till folket, hvilken började så: Romare! Eftergifvande för förderfliga rådslag, har påfven denna natt rest från Rom. Ministeren lofvar att uppfylla sina pligter samt underrättar, att en permanent kommission vakar öfver ordningens upprätthållande och att all militär, för sådant ändamål, står under vapen. Staden förblef alldeles lugn; handel och rörelse gingo som vanligt. I provinserna deremot var icke lugnt. Icke blott liberala och radikala tidningar, utan äfven mer moderata, glädja sig öfver att Rossis antinationella system fallit. Påfvens flykt anses af de radikala för en uppenbar brytning med nationalandan, som fordrar krig mot Österrike och förbund emellan de italienska staterna. Alla tidningar tillskrifva den kamarilla-inflytelse. Den 23 Nov. ankom till Rom lord Temple, på resa till Neapel, med Englands och Frankrikes ultimatum i sicilianska frågan. Det skall innehålla följande hufvudsakliga artiklar: Sicilien får en från Neapel skiljd förvaltning, egen författning, inhemsk armå och flotta. Sicilianska kronan förblifver förenad med den neapolitanska. Om endera parten förkastar detta ultimatum, så förhålla sig de begge stora makterna fullkomligt neutralt och låta de stridande afgöra saken med vapnen. Regeringen i Toscana har erkänt Siciliens sjelfständighet och låtit dess konsul uppsätta sicilianska vapnet på sitt hus. I följd häraf har neapolitanska sändebudet begärt sina pass, och all diplomatisk förbindelse mellan Neapel och Toscana är nu afbruten. TURKIET. I landets diplomatiska representation inträder den förändring, att Mehemed Pascha blir sändebud vid hofvet i London, och den der förut varande ambassadören, furst Kallimaki, afgår till Paris. Premierministern Redschid Paschas dödsfiende, Halil Pascha, har blifvit utnämnd till ståthållare öfver Aidin. En i turkisk tjenst varande tysk, d:r Prunner, har nyligen upptäckt vidstäckta ruiner af en gammal stad i sandschahatet Bsook uti Mindre Asien. . OSTINDIEN. General Whish står ännu med de engelska trupperna i ett befästadt läger, 4 miles från Multan. Förrädaren Shir Singh har kommit i oenighet med Mulrajahn derstädes och aftågat med sina trupper. Lifsmedlen börja blifva dyI Lahore är lugnt och i distriktet Hazzerah hafva engelsmännen öfverhanden. ARON SÄTT ARTA AA MA MAA