Aftonbladet – 15 december 1848, sida 2

a An Iskar. Han ledsagat en ung flicka, Am, att dömma af de förtjua blickar, hvarnid han T betraktade henne, h den blänkande Yingen på hans venstra had, utan tvifvel v? hans fästmö. Emedlertid ha hörligt förirrade följeslag de essa blickar, som ouppsit bland rosorna J hans erskas täckaansigte, så när skdat den hederliga ynglingen ett oförmodadt Ad, då han tog miste om Indgången; men lydligtvis var fästmöns händer lika kraftfulla sot! Vackra; den oförsigtige äskaren räddades I branten, och den varma rodnad, som försläckelsen framkallade, förskönade ännu merhennes lilla runda och skälmska fysionomi, sol redan förut tog sig så väl ut under halmhatn. Då jag vände mig om, såg jag att än en ANNAN passagerare, som kommit ifrå andra sidan, tycktes precist vara af sammstänka, ty hans ögon hvilade med den mest järdiga och oförställda beundran på henne. Denna figur föreföll mig genast högst besynnilig, ty hans omsorgsfullt knäppta handskar, fiA stöflor, hvita, broderade linne, och främt hans ansigte stodo i en synnerlig motsats tl hans slitna och sluskiga tygrock, hans vid:byxor af randigt buldan, den gamla mössan eh den vårdslöst knutna halsduken. Jag tyckte då jag närmare betraktde honom att detta ansigte, dessa lifliga ögå voro mig bekanta, men jag kunde omöjligt! mitt minne återkalla hvar jag förut sett de! jag kom upp ben på En stund derefter då Pp läck, fann jag den eleganla slusken i dt liflipaste samtal med den vackra bagardottrn; ty ir kapten fick jag veta att den gamla lamen från Telje var en rik bagarenka, den tackra lickan hennes dotter och den ljushåriga her rennes tillkommande måg; detta sista hörde ag knappt någon annan underrättelse Om, än len bedröfliga. och oroliga uppsyn, harmed len stackars fästmannen åsåg hur lifligt Intres. erad hans utkorade visade sig af der trämnande vid hennes sida. I dennes sätt att vara, blickar och hela tseende låg något, som nu syntes mig ännu vindre tillhöra hans grofva och liksom med Isigt vårdslösa drägt. Jag kunde icke Vända lina ögon ifrån gruppen midt emot; den gamla un halfsofvande, med ett godmodigt !cende, ickade under Parasollen, hvilken vinglade hit ch dit i hennes hand; den ångestfulla och Matta fästmannen, som oupphörligt sökte att