Aftonbladet – 15 december 1848, sida 2

Om en timme, det är bestämdt, sade jag och kysste henne till afsked. ,Farväl, min engel l Åh nej, min herre; du går ingenstädes, innan du berättat mig hur det ser ut och hvad man gjorde i Tivoli först. Och med en förtjusande despotism drog hon mig ned bredvid sig på soffan igen. Du är verkligen bra vacker, Julie, i den livita morgondrägten, sade jag och mönstrade hennes smidiga gestalt med beundrande blickar. Nå, om jag är vacker, så är din skyldighet att lyda mig så mycket större; se så! berätta DU Men vännen, som väntar — jag måste hålla ord; sade jag, tvekande och halft öfvervunnen af hennes bedjande blickar. Ah! han skall säkert trösta sig, men alldeles inte jag. Om du går nu, så är jag inte hemma till middagen när du kommer. Hos qvinnan ligga bestämdt de mest utvecklade anlag till tyranni och hersklystnad, och när. de äro vackra, så är man då rent af försvarslös emot dem; det bjelper inga skäl och ursäkter; det gifs ingen annan räddning än att blindt lyda, eller också gifta sig med dem, och det kommer an på smaken, hvilket som är bäst. Nå, hvad skall jag då berätta? sade jag och lekte tankspridt med hennes vackra, svarta lockar. Joy först hur det ser ut EHvar ?q I Tivoli, vet jag; men, min Gud, hvilken min! Man skulle snafare tro, att du vore en skolpojke, på tu man hand med sin magister, än en ung karl med pretentioner på elegans hos sin — sin.? Sin älskarinna, fortsatte jag och kysste der lilla hand, som låg i min; men min engel, dt vet inte livad du begär; du vill att jag skal ge dig :en beskrifning. på: det obeskrifliga; mer du får då också anlita hela din fantasiv, sadt jig skrattande. Det äf då högst märkvärdigt, sade Juli förundrad. Åh ja, tänk dig blott en kulle, beskugga af träd.n pMen deri är ju allsinte besynnerligt ? Vänta då — man kommer dit in genon en port — hvad säger jag, genom tre portar bevakade af gigantiska läderlappar, drakar, gun gande fåglar, kineser, som äro de outtrötthga