Aftonbladet – 15 december 1848, sida 1

—V— — och lågande ögon fan vet hvad; jag har aldrig tyckt om politiken och tycker, att annat folk kunde -göra så med, så skulle detta ord, det tråkigaste man någonsin hittat på, alldeles försvinna. Slutligen vände hon om bladet, tittade ned. åt kanten och i ett nu kramade hon ihop det mellan sina. små händer och kastade det rakt i väggen. Dolores, roman af Harro Harring, i fyra delar; du himmelske Gud, det är ju förskräckligt! utropade hon med så häftig förtrytelse, att jag, som förut afundats denne författares tålamod ännu djupare än hans läsares, nu likväl lyckönskade mig att icke vara Harro Harring. . Jag hoppas hvar gång att få se något annat, men lika ofta mötes Jag af den hånande och hopplösa öfverskriften i fyra delar,, fortfor hon med den mest komiska vrede. Jag känner ingen menniska, som läst mer än första numret deraf,! och hvad mig angår skall det då bli sista gången jag tar det otäcka Aftonbladet i min hand; den barmhertige N. N. gaf oss en daggdroppe i denna öcken, men det var också blott en droppe, och nu lär väl ingen förskoning mera gilvas. ,Se sån, tänkte jag, nu stundar likväl Aftonbladets fall, då så sköna läppar kunna fördöma det; och ehuru inom mig glad, att min vackra kusin icke funnit något vidare intresse deri, utan ändtligen bevärdigade mig med någon uppmärksamhet, om också blott såsom afledare för hennes harm; så beslöt jag ändå att ädelmodigt försvara Harro Harring. Men hvad har du då emot den stackars Dolores? frågade jag somrintedning; underader jag upptog och slätade ut det oskyldiga offret för hennes bedragna förhoppning. yHvad jag har deremot?, utbrast hon, helt glad att öfver mig få utgjuta sin vredes skålar, i brist af Harro Harring. Hur kan du fråga så dumt? Den är tråkig, dödande tråkig, och det måtte vara nog, fortfor hon, med den afgörande ton och min, som är vackra fruntimmers privilegium. Men du säger ju att du inte läst den; hnr vet du det då? invände jag blygsamt. Det är detsamma; den odrägliga titeln, som jag nu sett i många månader, är tillräcklig att sätta mig i dåligt lynne för hela dagen, återtog hon, kastande sig i gungstolen bredvid henne och började gunga häftigt, med en mir