Aftonbladet – 15 december 1848, sida 1

EA från spalt till spalt mera ordagrannt än någonsin, ty i hvarje nummer trodde jag mig få se dess dödspost, i form af ett högtidligt tillkännagifvande inom svarta kanter, att i anseende dertill, att ingen menniska mera ville läsa detta blad, såg man sig tvungen att etc. ete., ty att det skulle ske på detta sätt hade N—s-bladet gifvit en vink om. Hvilken triumf för alla de små bladen, som i alla tider likt en myggsvärm surrat omkring denna buse, att nu få bevittna dess nesliga resignerande. Det är då en olycklig tid för de store, tänkte jag Men emedlertid väntade jag dag ifrån dag, vecka efter vecka, och det tycktes icke vilja bli något af. Jag letade rätt på N—s-bladet igen; hälften hade olyckligtvis alldeles förkommit, men den andra hälften innehöll den betydelsefulla och mirakulösa underrättelsen; jag läste mycket andäktigt om den igen. Jo jo! det lider intettvifvel, det kommer nog, tänkte jag; det hörs att det är kraft och insigt i saken hos den som skrifvit detta, det är minsann inte taget ur luften dethär; detta olyckliga blad slumrar på en vulkan! Men af dagar och veckor blefvo månader ; det oefterrättliga Aftonbladet tycktes vara alldeles okunnigt om spådomen af dess hastiga slut, och, hvad värre var, man läste det lika esatt som förr ; jag kunde icke märka någon ndring och började redan, ehuru svagt och tvekande, att på dess vägnar fatta något hopp, då jag med ens ifrån ett annat håll fick ännu större farhågor. Hör blott: Jag satt för några dagar sedan vid ena sidan af ett litet bord och betraktade den nyss antända Modejournalen; men huru getingsmala damerna på planschen än voro och huru okonstlade och förtjusande attituder konstnären än låtit dem antaga, så halkade mina ögon ändå oupphörligt öfver dem till min vackra kusin Augusta, som satt på andra sidan om bordet och läste Aftonbladet, och till på köpet just det, som under rubriken Utrikes, aldrig kunde falla fruntimmer in att se åt; ty detta yUtrikes, borde vara dem en varning att icke nalkas åt det hållet, liksom de svarta taflorna med Varning för svag isv; men likasom de uträttar det ingenting, utan folk plumsar ned sig. ändå, både i vattnet och i politiken, likz befängdt. Jag riktigt harmades, ty hon märkte mig icke en gång, utan läste med blossande kinder