Aftonbladet – 14 december 1848, sida 1

vid erhåiler sin brorslott :f förlömeiser från de bieknande läpparne, terf re att det icke velat gilla den österrikiska kamariilans och Windisch-Grätz framfart. Vi vilja icke vara nog stränga i våra fordringar för att begära, att Tiden på sinajsista dagar skulle kunna förändra sin roll ända derhän, att den erkände några anspråk hos folken på politiska rättigheter; och nu lika litet som förut bör det nekas, att brottsliga öfverdrifter å massornas sida kunnat passera och verkligen egt rum under det tillstånd af oro och gäsning, hvari den österrikiska hufvudstaden varit försatt. Vi önskade endast att Tiden kunde samla sina sinnen nog mycket för att inse och medgifva, hvad som kommer att qvarstå såsom obestridliga historiska facta, nemligen 1) att alla dessa öfverdrifter sammanräknade icke utgöra mer än en oändligt ringa del emot de lidanden och det förtryck, som den föregående långvariga despatismen åstadkommit; 2) att de sista uppträdena i Wien notoriskt blifvit framkallade genom kamarilans eget förräderi emot folket, genom dess brist på uppriktighet och dess bestämda syftning att vilja lägga nya bojor på friheten. — Ar det väl att undra på, om ett sådant uppförande väckt misstänksamhet, och om modeationens gränser vid åsynen deraf någon gång olifvit öfverskridna? Har man icke å andra idan, just under innevarande år som Tiden inner så förfärligt, erfarit mer än ett bevis vå folkens hofsamhet mot sina regenter, då de örra, såsom händelserna både i Neapel och Berlin utvisa, icke emot regenterne sjeifve besagnat de ögonblick då de haft makten i hänlerna, utan tvärtom med välvilja, ja, med rylining åter heisat de sednare, då de lofvat olket att respektera konstitutionella cch poulära inrättningar? Har icke konungen i Preussen sjelf högtidligt och offentligt erkänt, tt invånarne i Beriin behandlat honom ädelt ;ch högsinnadt? — Om det nu, sådant oakadt, sedan visar sig, att dylika försäkninger gentligen utgått såsom toma fraser, att afigten dermed förnämliigast varit att vinna tid ch att åter begagna det första lägliga ögorMick för att med vapenmakt skingra och bortöra folkombuden; huru kan man då visa sig örvånad deröfver, om sådana förfaranden framalla symptomer från andra sidan, hviika ligga itom den regelbundna ordningens omride? — )m Tiden besinnade allt detta, så skulie den anhända med mera lugn kunna lägga sig till vila.