Aftonbladet – 14 december 1848, sida 1

alloni (E-dur), som man endast sällan här haft r) tillfälle att höra, och uti den andra en hymn nl(Salve Regina) af Hauptmann, samt Rossinis ilStabat mater, som lärer skola gifvas i full-Iständigare skick, än här förut, oss veterligen. få varit händelsen. M:lierna J. Berwald och Funaldin, hrr Strandberg och Haglund lära häruti elöfvertaga solopartierna. — Enligt hvad annonserna gifva vid handen, kunna äfven lösa bil-Ijetter erhållas till dessa eljest abounerade kontlserter. — På kgl. teatern gafs i går Trollflöjten. Att denna musik, hvars sublima skönhet är Il vida upphöjd öfver alit prisande, gafs för så t många vakanta platser i salongen, lärer härröra dels deraf; att den nog flitigt anlitats, dels Ideraf, att direktionen uraktlåtit vidtaga vissa förändrade arrangementer, hvars nödvändighet både af enskilda konstvänner och af publiciteten blifvit anmärkt. Det som åter berodde på sujetterna var förtjent af allt beröm, och lerkändes i fullt mått af publiken. M:ll Berwald gaf Pamina med en ren musikalisk uppI fattning och utförde isynnerhet sin cavatina i Fla:dje akten med ett ganska intagande föredrag. Sångerskan framropades ock efter detta nummer. — Taminos parti sjöngs med det själ1 MR nerhet uti Mozartisk musik står hr Gönther så väl till buds. Särskildt bör nämnas föresamt arian i första akten, hvarför han vann en särdeles liflig acklamation, — M:lH Fundin utförde som Nattens Drottning sina båda stora Jarier med mycken konstfärdighet och ett ganska ädelt uttryck. Hr Haglund förtjenar beröm för det sätt, hvarpå han gaf Sarastro, Thviiket antyder nit och goda framsteg. M:1l Berwald framropades med litliga bifallsTyttringar efter representationens slut. Detsamma vederfors Tamino, ehuru han ej efterkom den med stor-acklamation förnyade kalIlelsen — emedan, som vi förmodade, han redan påbörjat sin förvandling till hr Gäönther. I Denna förmodan var, såsom vi sedermera inThemtade, också grundad; man måste emedlertig förundra sig öfver, att direktionen ej lät Iför allmänheten tillkännagifva, att hr G. var hindrad från att infinna sig. —U— a — Den kungliga teatern och dess framtid äfvensom den afgångne förste direktören hafva, såsom man naturligt kan vänta, under de sista åtta dagarna varit föremål för hvarjehanda kommentarier i åtskilliga tidningar. I Tiden för i lördags träffade man, icke utan förvåning, ett ytterst bittert utfall mot hr expeditionssekreteraren Sch berg, hvilken, under beröm för hans noggrannhet i förvaltningen af teaterns ekonomi, deremot afmålades såsom snart sagdt renons på all estethisk bildning och fulikomligt oskicklig att äfven interimsvis bekläda förste direktörspiatsen. Det sednare må lemnas derhän, men det förra är, enligt hvad vi med full visshet känna, ett stort misstag. Hr Schyberg hade under sin akademiska tid hufvudsakligen gjort de klassiska och estethiska studierna till sin hufvudsak. Han har sedermera en gång vunnit stora priset i Svenska akademien; detta sistnämnda bevisar visst icke mycket, men dock något. I söndags förekom i Friskytten ett skarpt utfall emot baron Hamilton, hvilken afmålades såsom sämre än alla sina föregångare. Detta synes oss vara en icke mindre orättvisa. Man kan aldrig frångå den förut gjorda anmärkningen, och aldrig för ofta upprepa att teatern är en anstalt, som helt och hållet erfordrar en mans odelade verksamhet, om den skall kunna upplyftas till det skick,att den kan motsvara allmänhetens och konstens fordringar, och att om direktören skall sköta någon annan syssla derjemte, så måste tealerns affärer lida. Men när det blir fråga om att bedöma den sednaste förvaltningen jemnförelsevis med de äldre, så bör man ej lemna ur sigte, att under baron Hamiltons tid hafva gilvits flera originalpjeser än under någon föregående period, samt flere nya sångare och sångerskor blifvit engagerade. Hrr Walins, Lundbergs, mille Ebelings ochhr Jolin anställande har skett under denna tid. Rättvisan fordrar kanhända ock att anmärka, : att den sednaste förvaltningen haft vida meralj konkurrens att uthärda af andra teatraliskal: och öfriga representationer samt andra nöjen: af alla slag än någon föregående. i Detta fordrar opartiskheten att erkänna, un-!Il j ( . j der det man likväl ej kan undgå att varseblifva, och jemväl måste påföra det teaterstyrelsens debet, att den kungl. teatern för ögonblicket både till sin lyriska och än mer sin dramatiska seen befinner sig i ett skick, som i hög grad fordrade en kraftfull vilja och insigt,. för att på ett värdigt och nationelt sält kunna! representera den stora gren al konsten, som l! är dess bestämmelse. I Sättet att åstadkomma detta goda är i ochli för sig ett så vigtigt och för en del af bildnimgdn väsendtligt kapitel, att det utan tvif-l, vel förtjenade att göras till föremål för en serskild, allvarligare undersökning. Det vore ett värdigt föremål för Syenska Akademien ätt öfverlägga om, i fall den icke sjelf vore en. så föråldrad inrättning. Men Konstnärsgillet, borde åtminstone dermed sysselsätta sig. — Alla kina det gamla ordspråket: Del mortuis nihil nisi bere — man bör ej tala annat än väl om de döde — och denna regel borde kanhända äfven lämpas på döende. Detls oaktadt kunna vi icke undgå aft anmärka så-!r som någonting vidrigt de paroxysmer, som up-f penbara sig hos tidningen Tiden, medan denjlo ligger i själtåget. Man skulle nästan tro sig!f se en gammal förhärdad syndare, som, ismär-la tan att nödgas lemna det jordiska. utöser för-!ö hannelcer öfver hala sarldans tv med vändan 1. (4 1 I i h