Aftonbladet – 13 december 1848, sida 1

TA AL V NÅ Vv EN TJENSTGOÖRANDE MAJOR, SKIZZ AF W. v. BRN. : (Slut fr. gårdagsbl.) Kokande af ilska, hvilken han dock icke vågade att gifva luft, dröp äfven majoren ab, som man säger, för att nu sjelf begifva sig till detta arrestens lugn, som han förut beredt så många hundrade andra, men det stod skrifvet i stjernorna att detta lugn skulle blifva af föga varaktighet, liksom denna dag skulle blifva en af de förtretligaste i majorens lefnad. Dunkla rykten öfver hvad som passerat, hade genom generalens medhafvande adju tanter kommit till officerarne, som nu, ispridda grupper. stodo i tältgatorna, nyfiket afvaktande hvad ytterligare hända skulle. Med en triumferande mine höll den ännu alltjemt lika muntra löjtnant H. tal för några af de djerfvaste kamraterna, som alltid slöto sig kring honom. Nu, mina gubbar, sade han och gned händerna lörnöjsamt, kunna vi hoppas att vår egyptiska träldom nalkas sitt slut. Den var lång, den var svår, och hela vår rymliga exercisplats har icke så många grässtrån, som de eder och skrubbor Friedbitz Ladugårdsgärdskansky och Cerberus (så kallådes allmänt förste majoren) utöst på oss, stackars satar. Vi hafva innan kort att vänta regent-ombyte. Le roi est mort, vive le roi! men var icke N:o 33 Lustigs olycka i gymnastiken en Guds evig lycka för oss? Karlen måste belönas. Hvad sägen j govänner; skulle vi ickesala ihop några hackor till den, som varit ett medel i försynens hand att tysta Cerberi gap? Så fatlig jag är, ger jag gerna 10 rdr banko., : Och jag med, jag med, skreko flera lifliga röster. Åtskilliga andra officerarej sällade sig till dessa, och innan kort hade den fattiga soldaten erhållit ett ganska hederligt sammanskott.