Aftonbladet – 9 december 1848, sida 1

NARGHILEN) (EFTER ALFONS ROYER.) Visiren insåg, att hans öde hvilade i hans dödsfienders händer. Dervischen, han ensam, upphofsmannen till hans förderf, kunde hjelpa honom att afvärja stormen. Daltaban skyndade i största hast till sitt palats, och begaf sig genast till det rum, der han den förflutna natten lemnat sin gäst. Huru stort blef ej hans raseri och bittra förtviflan, då han såg, att äfven denna utväg var stängd! Ett fönster var öppet och ett derifrån nedhängande lakan tillkännagaf det sätt, på hvilket dervischen lyckats undandraga sig det hotande beskydd, han mottagit. Blott en enda förhoppning om räddning återstod ännu visiren, och detta var, att ila till seraljen, träffa sultan) och störta sina båda fiender, innan de fått tid att anklaga honom. Under det:han gaf befallning om sviten, som skulle ledsaga honom, inträdde en kejserlig officer med befallning, att han genast skulle infinna sig hos sultan Mustafa IH, för en angelägenhet, som icke tålde något uppskof. Visiren bleknade och förstod att det var ute med hans lycka och hans hf. VIL En slafvinna, nedhukad på en matta af väl i den låga och mörka salen af ett hus, beläget-ieke långt från seraljen, är, sjungande en grekisk litania till den heliga Eudoxias låf, sysselsatt all putsa och polera vasen af en ) Se A.B. MW —286.