Aftonbladet – 9 december 1848, sida 1

briljant narghile, då hon hastigt störes af en man, som från gatan tilltalar henne på följande sätt: Är det ej här, som Cara-Mehemed-aga, slagtare i seraljen, nu vistas? Den -grekiska slafvinnan lyfte sina ögon mot fönstret, hvarifrån rösten kom, och svarade: Vördnadsvärda herre, min husbonde är för närvarande i seraljen, i sällskap med sin goda vän Reis-effendi, hvilken, efter hvad som påstås, inom få dagar skall gifta sig med min unga herrskarinna Gul-Bahar. Om ni-ville stiga in här och-vänta... . Mannen lät icke säga sig detta tvenne gånger, och slafvinnan öppnade porten för honom, hvarefter hon återtog sitt arbete och sin klagovisa. Den fremmande närmade sig henne. Denna vackra narghile, sade han, tillhör utan tvifvel din herre? Nej, svarade vårdslöst slafvinnan, den tillhör Gul-Bahar, som räddade den undan eldsvådan i vårt hus. Hon har erhållit den af en ung softa ... -Som hoppades erhålla hennes hand; jag känner historien om deras kärlek,, afbröt främlingen. Hafutz är en af mina bästa vänner. Ahl! — fortfor slafvinnan, sänkande rösten, då kommer ni kanske för att biträda vid utförandet af hans djerfva förslager. Så snart solen nedgått, skall jag insläppa herr Hafutz genom denna port, och vi skola alla tre lemna huset, för att begifva oss till Smyrna på ett skepp från mitt hemland, hvilket skall afsegla denna natt; ty ni vet, att Cara-Mehemed-aga,