förare, hvilken nu är Daltaban-Pascha, kejserlig storvisir och innehafvare af högsta makten hos Osmannerna., Och hvad har du gjort af detta bref?, dundrade Daltaban, med rynkade ögonbryn. — ,Jag har gått till sultan Sulejmans graf, för att lemna det åt Rami-effendi, hvilken fegt har mördat mig., Olycklige! Var lugn, ers excellens,, fortfor dervischen. Råmi-effendi bar icke fått nytta af sitt förräderi, ty jag har gömt brefvet under andra tråppsteget till kejserliga monumentet, i hörnet af högra sidan.. I morgon skall ni återfinna det der. Jag skall gå dit. Måtte Gud förlåta dig ditt onda uppsåt mot mig! Och nu, dervisch, återgif mig min son, hvilken jag anförtrott åt dig. Hvar har du fördolt honom? Tala, tala genast! O, så länge, länge har jag begråtit honom! Jag har sagt er, herre, att jag skall återlemna er son, så snart min helsa och en fullkomlig frihet tillåta mig att undkomma alla hämdeförsök. : O, du gör dig då ett nöje af min ängslan ! utbrast vVisiren, med möda kufvande den dofva vrede, som bemäktigade sig honom. Men vet. olycksdervisch, att jag kan, med tortyrens tillhjelp, få veta din hemlighet! Ni skall icke försöka det, herre, ty jag är för mycket svag, efter allt det blod, jag förlorat, och om jag dör, får ni aldrig veta något. Visiren nalkades vänligt den sårade, och tryckande hans händer mellan sina, sade han: Gå, jag behöfyer ej din bjelp, för att återfinna min son. Mitt hjertas röst har ej bhedragit mig. Den unga softan från Sofia-medressen, denne Hafutz... Jag har ofta öfvat de barmherrtighetsverk, hvilka profeten oss ålagt, afbröt dervischen. Hafutz är icke den ende faderoch moderlöse,