och jag tror att ståndet gör bäst att hålla sig vid den större tullen, intill dess erfarenheten visar resultatet deraf. Man bör äfven taga i betraktande de stora förlager, som äro nedlagda i byggnader m: m. för denna fabrikation, och icke, förr än man ser huru det har sig, ytterligare inskränka fördelarne för dem som nedlagt så ansenliga summor uti en så betydande fabrikation. I ett land, som nyss är nämndåt, nemligen Holland, är en konstlad åtgärd, om man så får säga, vidtagen för att föröka afsättningen af det socker, som till Holland inkommer från dess kolonier på Java, nemligen exportpremium. Rätta förhållandet med denna omständighet är icke så offentligen känd, att följden deraf kan så noga beräknas, men vi se likväl deraf, att våra sockerpriser kunna, bero af andra länders åtgärder i detta afseende. Äfven detta är ett skäl att tillvägagå med mera försigtighet, än annars vore nödigt. Jag håller mig heldre till den högre tullsatsen, äfven af det skäl att socker utgör en ganska betydlig statsinkomst, och att således, om den inhemska sockerfabrikationen går sämre eller minskas, så inkommer utländsk, förtullad vara till ersättning. 6 sk. tull gifver då större statsinkomst, än 35 sk. Af alla dessa förenade skäl, är det min åsigt att ridd. och adeln i detta ögonblick skulle hafva största anledning att fatta det beslut att bestämma tullen til 6 sk. pr , intill nästkommande riksdag, hvartill icke är så särdeles långt, ty 3 år löpa snart. Då kan man tillse om tullen kan vidare nedsättas och fatta sitt beslut efter förhållanden, som då visat sig. Hr von HOHENHAUSEN, M. S. förbuds borttagande, har man tyckts vara allmänt ense. Hr Hjerta har mycket väl och noggrannt fästat afseende derpå, att när producenterne äro nåigra få, så kunna de mycket väl komma öfverens, att såsom ett monopolium drifva afsättningen på sir tillverkning. Detta hör nu icke hit och är icke serdeles tjenligt och lämpligt att orda om. Sådant monopoliserande kan deremot icke inträffa, och sker icke, der producenternas antal är stort, ty täflan måste då uppkomma, hvilken icke kan cga rum dei producenterne äro få. Hvad åter tullen beträffar så får jag först och främst anmärka, att i statsekonomiskt afseende är det intet skäl uti att öka konsumtionen af en vara som, säga hvad man säga vill, dock aldrig är en nödvändighetsvara — det är, sä ger jag, intet skäl att genom låga priser öka konsumtionen af en sådan vara, synnerligen som der redan i Sverige, på sätt hvar och en måste erkänna som besökt andra länder i Europa, missbrukas vic begagnandet mycket mer än någon annorstädes. I afseende på tullens bestämmande till 3 eller ( sk., som här är det vigtiga att afgöra, så är jag a samma åsigt med frih, Palmstjerna, att man bör mer försigtighet tillvägagå. Min tanka är derföre, at när man borttager förbudet, bör man bestämma tul: len till 6 sk. Vi böra äfven ihågkomma, att d sockerfabriker, som äro belägna vid Östersjön, ar beta för mindre förtjenst, än de hvilka äro fria frår Sundska tullen. På grund af hvad jag nu haft ärar anföra, får jag hemställa att tullen måtte bestämma till 6 sk. Frih. CEDERSTRÖM: Oaktadt allt hvad hr Hjert: för oss anfört, så skulle jag dock tro det. stå fast att sockerpriserna på sednare tider snarare varit fallande, än i stigande. När förhållandet varit så dant under införselförbudets tid, så är det otvifyvcl aktigt, att äfven en modererad tull skall åstadkom ma Ytterligare nedsättning af detta pris. Hvad åter angår den frågan, huruvida socker äl en nödvändighetsvara eller icke, så lärer den vä icke kunna anses såsom sådan, som först nämndes ty oaktadt allt hvad resande turister må förmälc derom, i hvilken hög grad sötsaker och socker äl skas på värdshus, äfvensom i den enskilda hushåll ningen inom Sverige, så torde denna uppgift likvä ingalunda gälla om hvad som brukas hos den stor: menigheten eller allmogen; dess sunda helsotillstånd och friska tänder bevittna bäst dess frihet från al öfverdrift i förenämnde hänseende. Och då jag icke kan erkänna något behof af varans allmännar spridande till den stora menigheten, som bergar sit bättre thy förutan, alltså bör skyddstullen icke sättas mycket låg. Jag begagnar detta tillfälle att hembära frih. Rehbinder min lyckönskan till att vara i den afunds; värda ställning att bekläda kallet af domhafyande i en trakt, der man, ehuru orten icke är synnerliger aflägsen från hufvudstaden, måtte dväljas i den lyck: liga menlöshet och idylliska sinnesart, att man ickt ens det minsta betviflar, det tidningarnes uppgifte äro fullkomligen pålitliga. Frih. Rehbinder har til och med sjelf anfört allmänna tidningarnes medde landen såsom stöd för sin utsago. Man finner hära att personer i landsorten verkligen tro hvadsem a dagbladen förtäljes. Här i staden, der man är lite mera verldserfaren, känner man nogsamt huru de tillgår vid tidningsväsendet i alla länder, hvarifrån vår ingalunda utgör något undantag. Man vct att dag I afseende på Ibladen, för att med nyheter underhålla sin publik lomtala allt hvad som ryktesvis förtäljes; skulle der vid någon origtig uppgift förekomma, så kan de väl, om redaktören är välvillig, blifva i en sednari nummer återkallad, efter en eller annan dags för Tlopp, eller ock om några veckor, några månade kanske, allt som det faller sig. Såsom det synes Thar denna öfvertygelse icke hunnit sprida sig! til i landsorten, änskönt, sedan temligen lång tid, Imälde, sannerligen lära vara sällsporde; någr så beskaffade tillitsfulle personer, som ofvan ärp be såvida d Tlicke tilläfventyrs hit anlända med de nu i störr antal kommande ångbåtarne. Vidhållande alltså hvad jag förut i ämnet yttrat tror jag att i anseende till den svårighet att luren dreja, hvarmed denna vara är behäftad, bör mai Idesto mindre tillåta sig alt hastigt öfvergå från för märkt, att emot hans eget intresse vore Idet yrkande han bud till en emot så låg tull tillåten införsel. H Hjerta har, om jag rätt uppfattat dess yttrande, an stridand framställt; hvarifrån förmodliger skulle härledas ett tydligt bevis på ojäfaktigheten a dess äsigt. Detta förfarande är till den grad för Itjenstfullt, att jag icke betviflar att då hr Hjerta Ipå sätt kändt är, omfattat flere industriella närings lgrenar med den mest uppmuntrande framg gång, skal Ilyckan, som säkerligen gerna beskyddar den indu Istriöse och välberäknande näringsidkaren, latt den å ett håll förlorade vinsten Igon annan skepnad honom nande af förberörda vackra loffring utaf egna fördelar. laga kommer i nå åter tillgodo, till belö drag af ocgennyttig upp FANA o sa 9 (Slutet följer.)