UTRIKES. FRÅNKRIKE. Till hvad i går meddelades om de märkliga debatterna i franska nationalförsamlingen, göra vi 1 dag följande tillägg efter en Red. sednare tillhandakommen Berlinertidning: Den lifliga debatten rörande Cavaignacs åtgärder under Junidagarne, samt det anfall, som riktats mot honom af Garnier Pages, Barthelemy S:t Hilaire, Duclere, Pagnerre m. fl., uti sessionen den 25, hade fortsatts ända till kl. 6, då flera deputerade lemnade salen och Cavaignace sjelf önskade att sessionen måtte ajourneras till kl. 8, hvilket af församlingen äfven beslöts. Kl. 6 utryckte dragonerna ur Orsay-kasernen och rensopade Concordia-platsen från den bonapartistiskt sinnade folkhopen. Klockan 8 öppnades ånyo sessionen af Marrast. Dubbla skyltvakter voro placerade vid alla dörrar. Samtliga sändebuden från utländska makter hafva tagit plats på den diplomatiska läktaren. Barthelemy S:t Hilaire erhåller först ordet, för att beriktiga några personliga beskyllningar. Deribland hör generalens förebråelse, att hela striden utgått från personlig ärelystnad, 0. s. Vv. Talaren söker ytterligare bevisa, att Cavaignac den 23 Juni icke koncentrerat nog trupper i Paris och att han icke ännu behörigt rättfärdigat sig härutinnan. Talarens föredrag är matt och gör föga intryck. Cavaignac efterträdde den förre talaren på tribunen. Han talade ledigt och okonstladt såsom i en krets af vänner; hans sätt att uppträda emot sina antagonister syntes förestafvadt af en inre öfvertygelse, att ingenting vore lättare än att vederlägga de gjorda anmärkningarne; med få ord, hans hela person ingaf förtroende. Cavaignacs yttrande var icke långt. Min Gud!) utbrast han lifligt vid ett tillfälle, om jag hade velat tillfredsställa alla dem, som den 23 Juni fordrade trupper af mig,så hade jag måst hafva 300 bataljoner till min disposition. (Bifall.) Garnier Pages skyndade nu sina slagna vänner till hjelp. Han är den fransyske Jahn; samma långa hår, blott. något tunnare, alldeles samma armgymnastik. Ni säger,, yttrade han till generalen, att sårad ärelystnad sporrat oss till strid emot er. Huru? Har icke Barthelemy afslagit portföljen för undervisningsministeriet? Har ni icke erbjudit mig ppresidentskapet inom nationalförsamlingen, för vatt aflägsna Marrast? Garnier Pages hade ett lyckligt ögonblick; hans mimik var isynnerhet talande, då han utropade: Ni är kandidat till republikens presidentskap. Jag säger er, att jag, i det ögonblick, då ånyo någon intränger i Tuilerierna med tvetydiga afsigter, åter drager till stadshuset. (Bravorop.) Ledru Rollin, som derpå intog tribunen, bemödade sig att tala med lugn, men råkade det oaktadt snart i passion och anklagade generalen att ej hafva ställt en bataljon till hans disposition. Blott en bataljon i rätta ögonblicket och Ledru Rollin tror, att Juni-saken blifvit undertryckt!! Cavaignac apostroferade talaren skarpt derför och förklarade sin förra vän utan omsvep, att han från denna stund för alltid uppsade sitt vänskapsförhållande till honom. Brytningen med Berget blef således nu fullständig. Efter en 10 timmars långvarig session blef, på förslag af Dupont de VEure, med 503 röster mot 34, det beslut fattadt, att nationalförsamlingen öfvergår till dagordningen, vidpblifvande sitt beslut af den 28 Juni, hvilket lyder: General Cavaignac, chef för verkställande makten, har gjort sig väl förtjent af fäderneslandets erkänslar. På detta sätt slutade den stora parlamentariska drabbningen, som varade långt in på natten. Redan morgonen derpå voro telegraferna i full verksamhet att inför hela Europa kungöra Cavaignacs seger. Monitören för den 26 meddelar listan på alla de deputerade, som den förflutna natten afhöllo sig från omröstning. Deras antal utgör omkring 200. Bland de 34, som röstade emot dagordningen, befinna sig blott kommunister och bonapartister af äkta skrot och korn. Vi sågo deribland, säger en korrespondent till en Berlinertidning, Proudhon, Pierre Leroux, Victor Hugo ete. Lamartine satt under hela sessionen synbart lidande på sin plats, utan att deltaga i debatten. Likaså voro Marie, Arago, Pagnerre, Flocon och de öfriga medlemmarne af kommissionen stumma deltagare i sessionen. I nationalförsamlingens session den 27 föreslogs af Dufaure en förbättring i lagen om allmoseutdelning, och af Trouve Chauvel om saltskatten, hvarefter man fortsatte rådplägningarne om 1848 års budget. Efter revyen den 26, af nationalgardets 4:e legion, begåfvo sig öfver 1000 officerare, underoflicerare och gardister till Cavaignac, för att lyckönska honom till hans lysande parlamentariska seger. Nästan alla tidningarne, till och med Ludvig Bonapartes organer, Libertå och Eventement, ja, de legitimistiska och reaktionära bladen, såsom Union, Assemblee nationale, m. fl., kunna icke förneka Cavaignacs seger, och sjelfva Constitutionnel förråder synbart sin ånger öfver det förhastade uppträdandet till Ludvig Bonapartes förmån. Det troddes nu att dennes anhängare ärnade, såsom sitt sista nödfallsmedel, tillgripa ett upplopp; nens ——— VL