Aftonbladet – 8 december 1848, sida 1

— rr ERAESRAESESARESASTEOERITEAEEEN hvarje morgon recitera några verser ur koran. för de kejserliga själarnes sinneslugn. Tala-dervisch, inträdande i sultan Sulejmans graf, förvissade sig genast med ett ögonkast om Reis-Rami-Effendi redan vore anländ till mötesplatsen. Han varseblef honom, stödd mot kanten af monumentet och läsande sin rdsenkrans i skuggan, under det en af turbedarerna var sysselsatt med att något upplifva det matta lampskenet. Väktaren dröjde icke att lemna de båda nattbesökarne ensamme, hvilka fortforo att betrakta hvarandra med blickår af misstroende och spänd nyfikenhet. Rami-Effendi var den förste, som bröt tystnaden: Dervisch, om du håller det löfte du skriftligen gilvit mig, skall du ej hafvaj förlorat din tid förgäfves.n Excellens,, svarade dervischen, se der en början, som ger mig mod att tala. Innehar du då verkligen bevis, hvilka kunna sätta storvisirens hufvud i fara? Jag har det. Och detta bevis? Har jag med mig.n . Rami-effendis ögon lyste af en glädje, den han förgäfves sökte dölja. Denna glädjeblick syntes säga: Jag är nu säker att kunna frånrycka dig detta bevis, sedan du haft den oförsigtigheten att anförtro dig åt mig. Dervischen insåg utan tvifvel det fel han begått, ty hans darrande blick sökte dörren, liksom för att öfvertyga sig huruvida, i händelse af fara, flykt vore möjlig. Turbedaren hade igenlåst porten; TLala-dervisch skälfde i alla lemmar. Dessa bevisn, upprepade Rami-effendi, vill du gifva mig dem?) Det är derföre jag kommit, excellens! Men om ni behagar, låt oss tala om den belöning ni ämnar mg,