Aftonbladet – 6 december 1848, sida 3

hufvudet sorgligt sjunka mot axeln och åtföljde den fremmande mannen. Denne förde honom ända till At-Meidan, det vackraste och rymligaste torg i Konstantinopel. Han nedsatte sig der på en bänk och, gifvande Softan tecken att taga plats bredvid, började han följande, samtal: O, Hafutz! Med Guds hjelp hoppades jag att du genom din undergifvenhet och ditt goda uppförande skulle betala mig för alla de omsorger jag slösat på dig; och se huru jag i dag erhåller bevis på hvad jag hittills endast misstänkt. Hafutz! Ännu år det tid; afstå från en dåraktig kärlek, som måste draga olycka öfver dig, eller... Lala-dervischp ), afbröt softan, jag vet att jag har dig att tacka för allt. Mina föräldrar hafva lemnat mig ensam här i verlden, utan att en gång skänka mig hoppet att kunna återfinna dem. Du hade mer medlidande , med barnet än föräldrarne. Du upptog det i dina armar, döende af hunger och köld. Du gaf det föda så väl för själen, som för kroppen. Dig vare tack, att han kunnat uppstiga på de vetandets trappsteg, man visat honom i skolorna. Om det blir honom möjligt, att med Guds hjelp bana sig en väg fram i verlden, skall han aldrig glömma, att det är dig han derför hår att tacka. Om lyckan öppnar för honom sina skatter, kom till honom LalaDervisch, och tag hälften af allt hvad han äger, han skall kyssa fållen af din mantel till tecken af sin tacksamhet. Har du någon uppoffring att fordra af honom, skall han på bekostnad af sitt blod fullgöra den. Med ett ord, allt hvad som står i mensklig förmåga, vill han af godt hjerta offra dig. Men om du, o min far! någonsin känt hvad kärlek vill ) Lala är ett namn, Fsom de unga studenterna i Konstantinopel gifva sina lärare.