Aftonbladet – 6 december 1848, sida 3

köpt desamma; samt i handlanden hr Rams salubod flera mössor af samma sort, hvilka blifvit inköpte af drängen Andersson; äfvensom drängen Carl Gustafsson, i tjemst hos bryggaren Holmberg, af ÅA. köpt en sidenparaply, och drängen August Andersson, i tjenst hos bryggaren Rosenqvist, äfvenledes köpt af Å. en mössa, ett par hängslen, ett piphufvud och ett cigarrfodral. Derjemte hade handelsbetjenten Petre funnits innehafva mössor, hvilka igenkänts af hr Schalin; och begärde hr Schalin nu att genom poliskammarens försorg vinna upplysning af hr Petrå af hyem han köpt dessa mössor, enär han först lofvat grosshandlaren en sådan upplysning, men sedermera låtit förklara genom sin broder, att han ej behöfde lemna en dylik och att han hade rätt att köpa mössor af hvem han ville. Slutligen hade äfven en mjölnare Bolin af Andersson köpt en sidenparaply för 44 rdr, ett par byxor för 48 rdr, en syrtut för 48 rdr, en mörkgrön pelsrock för 78 rdr, samt en mörkbrun pelsrock för 75 rdr. — Hörd häröfyver erkände Andersson, att han till drängarne Andersson och Gustafsson sålt de uppgifna effekterna, hvilket de äfven medgåfvo; — att han till handelsbetjenten Adolfsson i hr Rams salubod försålt mössor i åtskilliga partier efter 48 rdr dussinet; hvilket äfven medgafs af Adolfsson, ehuru han icke för ögonblicket kunde upplysa huru många dussin han köpt, men lofvade på hr Schalins begäran att bestämdt uppgifva det. Adolfsson berättade, att Andersson uppgifvit sig vara skräddare och boende på Ladugårdslandet, samt att han hade mamseller som sydde åt sig; att han till Bolin försålt de uppräknade effekterna ; men påstod deremot, att han sjelf köpt klädet till öfverplaggen och låtit förfärdiga dem hos olika skräddare, samt att han köpt byxorna i ett klädstånd; paraplyet hade har stulit af. hr Schalin. Diversehandlaren E. förklarade, att han icke köpt de hos honom funna mössorna af drängen Andersson, emedan alltid köpt sådana af 3:ne personer, som sydde mössor, ehuru han icke genast kunde uppgifva deras namn; men yrkade att hr Schalin skulle bevisa att de voro hans. I anledning häraf förklarade br Schalin, att han visserligen icke bestämdt ville påstå att ifrågavarande mössor vore hans; men visade att de voro alldeles lika, samt att foder och band vore af samma sort, hvilket tycktes gifva så: mycket mera sannolikhet deråt, som ingen annan än grosshandlaren egde sådane band. I anledning häraf förständigades hr E. att uppgifva de personers namn, af hvilka han tillhandlat sig mössorna. Härjemte tillfrågade grosshandlaren Andersson, ont han icke hos en snickare emot en rock tillbytt sig ett skåp. Detta medgaf A. men sade sig hafva själf köpt klädet äfven till denna rock och hos en skräddare låtit förfärdiga den. Målet uppsköts ytterligare. — För några dagar sedan anklagade sömmerskan Anna Johanna Bogren stallbetjenten Hagström, att denne en afton på Stortorget utan den ringaste anledning öfverfallit henne med de gröfsta skymford, slagit henne med sin käpp, så att hon deraf haft blånader, samt rifvit sönder hennes kappa. En vaktmästare Holmgren anklagade äfven H. att vid samma tid hafva skuffat honom för bröstet, så att han haft mehn deraf flera dagar. För båda dessa anklagelser nekar H. och förklarar dem vara osanna. De tilk i dag kallade vittnena kunde emedlertid icke lemna några upplysningar i saken; och då ingen vidare bevisning för närvarande kunde åstadkommas, fick målet bero på ytterligare anmälan: Ystad. På allmänna landsvägen emellan Ystad och Herrestad blef, sistliden söndags ce. m., bonden Pål Herts från sistnämnde ställe så illa slagen, att han, införd till mensal-hemmansåboen i Öja, kort derefter afled. För detta dråp misstänktes genast drängen Tufve Mårtensson, emedan han haft yttrande om hämnd å Herts för det denne skulle hafva bedragit honom på 4 rdr, och stulit säd på åkren från Tufves fader i Herrestad. Tufve hade äfven, vid den tid då våldet skett, varit sedd kommande från det ställe på landsvägen, der Herts fanns ligsande sanslös i sin vagn. På dessa skäl blef Tufve häktad och insatt i fängelset i Herrestad. Han nekade först till dråpet, men yar närvarande vid obluktionen af den dödades kropp och har slutligen erkänt brottet.