Aftonbladet – 6 december 1848, sida 3

falla. Gud är stor! Vänta och hoppas! Adjö, Hafutz! det är för alltid! Softan lät den gamle aflägsna sig utan att hindra honom. Djupt skakad af detta uppträde dolde han ansigtet i sina händer och sökte reda sina förvirrade tankar; på en gång rusar han som en galen tvärt öfver torget vid hvars ända han upphann dervichen. s Min far! ropade han, qväfd af tårar, lemn mig ej sål, En tår rullade utför gubbens kinder. Hafutz! sade han med en röst, full af tvifvel och fruktan, skall du då göra det jag bad dig om?) O min far! svarade softan, kastande sig för dervichens fötter, det är omöjligt. Gul-Bahar älskar mig så, som jag älskar henne. Gubbens ögon gnistrade. Hon älskar dig? stammade han. Softan fortfor: Ja, jag svär det. Om du ej tror mig, så kom och du skall få höra det af hennes egen mun! O! kom, jag besvär dig! Lemna mig!) afbröt derviscehen med hård och tvär stämma 1 det han återtog sin hand, hvilken den unga mannen ännu. kramade. Härpå följde ett ögonblicks djup och sorglig tystnad. Min far, utropade Hafutz, innan vi skiljas, besvara åtminstone en enda fråga. Du döljer något för mig, är det ej sannt? Låt mig veta orsaken till ditt besynnerliga uppförande och till denna djupa förtviflan, som synes förkrossa digp. Du vill veta min hemlighet, oförsigtige! Så hör då: Din älskarinna har talt med dig om en man, mördad nattetid under hennes fönster, om en hemlighetsfull älskare, som ej vågar visa sig vid dagsljuset, men som framkommer med natten, liksom spökena, för att bevaka den skatt han åtrår. Denne älskare,