— Medicine studiosi vid Carolinska instiutet härstädes hade, jemte några åf de yngre äkarne öfverenskommit om en festlig kollaion för herr professor A. Retzius, till fiande af hans 25-åriga verksamhet såsom ana.omisk lärare. Festen egde rum i lilla börsvåningen förliden thorsdag Andreasdagen — orofessorns namnsdag — och var enkel, men njertlig. Vid tillfället hölls tal och afsjöngos följande af mag. Andersson från Lund förfatjade verser: i En tempelbyggnad finnes — det kan jag säga tryggt — som ej sin like har bland jordens tempel, ry Herren sjelf den murat och hvalf och gångar byggt Jeh på dess panna satt sin egen stämpel; Det templets yttre se vi med undran. alla dar, Men nyckeln till dess inre uti din hand du har, Der anden sjelf som tempelprest sig döljer. Der går han i sin kyrka i andakt år från år, En dörr ditin blott för vår aning leder, Ty lifvets prest derinne ej våldsamt störas får Och helst för slutna dörrar tyst han beder; Men när hans gudstjenst slutat, då ringer det till din, Då tar du oss vid handen och leder oss ditin Och lyssnande vi följa dig i spåren. . Men stängdt är fönsterparet, der nyss han satt och såg Med spejarblick utöfver hela verlden, Högaltaret står öde, der sist på knä han låg Och fäste vingarne till himlafärden, Och hjärtats tempelklocka, som ringt till fröjd och sorg Så ofta samman, hänger nu tyst i öde borg Och brustet är dess purpurröda snöre. Med undran vi dig följa. Uppå ditt herrskarbud Hvar port sig öppnar, hvarje regel faller Och lifvet sjelft, det sökta, uti sin högtidsskrud Vi skymta få igenom sprängda galler: Så gär du med din lykta kring i de dödas stad, Allvarlig som den-vise, men ung som den och glad; Ej åldras soln, fast hon på grafvar skiner.