2 FEN rara nd FR RR ERE rr vårdslöst mot sitt fönster, sittande på samma livan af silfvertyg, på hvilken hon först visat sig för den unga softan, och tyckes drömma under betraktande af himmelen. Vid denna timma, då mussulmannen hvilar efter aftonbönen, fruktar hon inga obehöriga blickar; se der, utan tvifvel, hvarför hon låtit sin slöja nedfalla.a Men huru beskrifva utsöktheten i hennes klädsel, dessa perlor, med så mycket konst och tålamod strödda i hennes svarta flätor, dessa essenser, spilda öfver hennes kläder, dessa fina svarta streck i kanten af ögonlocken och i ögonbrynens rena bågar, hvilka hennes sköna fingrar målat med den fina penselspetsen. Allt blir nu förklaradt af dessa ord, hvilka Gul-Bahar hviskar i örat på en man, som sakta stadnat under henhes fönster: Jag har väntat dig! : Och jag, jag vågade icke tro på en sådan lyckan, svarade softan, ty det var han. Ålskar du mig, som du säger ?, frågade den unga flickan. , Den unga softan, i stället för svar, ryckte en knif ur sin gördel, tillbakakastade den öppna ärmen på sin djoubt och, blickande med ett gladt leende i den unga flickans ögon, gjorde han på den -venstra armen en djup inskärning, hvarur blodet strömmade i ymnighet. Gul-Bahar betraktade det utan att hindra honom; sedan tillkännagaf hon genom en behaglig böjning på hufvudet, att dettx galanteri hade fullbordat eröfringen al hennes aktning och bevågenhet. Älskaren blef belönad med en guldbroderad näsduk, hvilken den unga flickan kastade till honom att dermed förbinda den sårade armen, och detta bizarra kärleksmöte fortsattes som det börjat. Hvad vill du af mig? återtog Gul-Bahar. Begära dig till hustru af din fader. nOch om han nekar?)