et i måndagsbladet, och hvari det erinrades, tt ett påyrkande af gemensam opinionsyttringf rån sällskapet nu, om det kongl. förslaget,l1 vårligen kunde hafva annan påföljd, än dels tt drifva ut ur sällskapet alla dem, som af fvertygelse äro för detta förslag, och dels att vinga enhvar, som för närvarande tvekar, wuruvida icke serskilda omständigheter må göra less antagande vådligt, att i stället med ens örklara sig emot detsamma. Här kunde naurligtvis icke menas andra än de, som förut vämndes, hvilka icke älska, det kongl. förlaget, men det oaktadt af -grannlagenhet anett sig böra hittills suspendera sitt omdöme, och för öfrigt yttrade tal., att han åtminstone cke ännu sett de serskilda omständigheter, som kunde föranleda sällskapet att frångå sin förra mening; ja, det antyddes till och med att ett sådant frångående nu, blott för det faktum, att det kongl. förslaget tillkommit, skulle tillskynda sällskapet beskyllningen för karakterslöshet. Efter denna utredning af sakens rätta ståndpunkt, skulle väl hvar och en tro, att omj någon bordt vara belåten med L. Hjertas yttrande vid ifrågarande tillfälle, så skulle det vara Aftonposten, som pläderar för det kongl.l förslaget. Ty ingen känner bättre än hr Dal-! man, att: Aftonbladets utgifvare ifrån början icke tyckt om detta förslag. En sådan mindre belåtenhet dermed, när man ser frågan från principens ståndpunkt, rättfärdigas ock af flere ganska ingripande grundbestämmelser i förslaget, bland hvilka man blott behöfver nämna -den stora olikheten i valrätt mellan de båda kategorierna och den stigande röstskalan, hvilka gifva en afgjord öfvervigt åt rang och förmögenhet, serdeles när man betänker, att den, sonr eger fast egendom på flere ställen och af olika värde, skulle få rösta både. i. den högre och lägre kategorien; samt slutligen den öfre kammarens företrädesrätt att först afgöra alla lagfrågor. — Ensamt det sistnäninda är af betänklig våda för framgången af alla sådana reformer, som afse att befrämja individens rättigheter och försvar emot de materiella intressenas öfvervigt, emedan den första kammaren, vald ur samhällets högre klasser, derigenom eger makt att qväfva alla motioner i nyssnämnda syftning, innan de hinna till den ur det mera rent demokratiska elementet sammansatta andra kammaren. — Vi hafva också aldrig dolt denna öfvertygelse för allmänheten; och ett försök att påstå det Aftonbladet i det afseendet är obeslutsamt, kan således knappt härleda sig annat än från ett begär, att emot bättre :vetande sprida en förvillande dikt på Aftonbladets bekostnad. Hvad kan då A. P:s ändamål vara med häftigheten, att med all gevalt vilja drifva Aftonbladet till en slutförklaring nu genast, då likväl de, som önska det kongl. förslagets framgång, snarare borde hålla Aftonbladet räkning för dess grannlagenhet att, oaktadt sin egen mening, icke ifrån början slå sig ned på att göra proselyter, för att icke gifva fart åt den förevändningen, att de opinioner, som kunna uttryckas från landsorten, äro en frukt endast af Aftonbladets bearbetning. Aftonposten känner lika väl som vi den böjelse, som råder i vissa kretsar, att gifva alla offentliga opinionsyttringar i demokratisk anda den färgen, som om de vore endast en konstgjord frukt af pressens inflytelse och synnerligast af Aftonbladets. Det vore också derföre kanhända icke så långt ifrån sanningen om man gissade, att sådana passionerade utfall, som det i A.P. nu synliga, hade en källa, som stod i något sammanhang med hvad vi nyss antydt. Det är nemligen icke omöjligt att antaga, att vederbörande sjelfve frukta att förslaget faller; och om detta sker, inträder naturligtvis det kinkiga ögonblick, då allmänna tänkesättet påfordrar regeringens medverkan till ett annat förslag på liberalare och mera demokratisk grund än det nu hvilande. Med kännedom om ställningar och förhållanden är det å andra sidan äfven antagligt, ått ett sådant ögonblick icke, blefve välkommet. Det kunde derföre, om det ändå inträffar, vara beqvämt nog att få säga: Förslaget var nog godt i sig sjelf, och hade kunnat gå igenom, om icke Aftonbladet med ens hade kastat sig på tvären emot detsamma och dermed visat, att det ieke vill hafva en reform, när regeringen bjuder den; utan endast will fiska i grumligt vatten. Må derföre den liberala pressen skylla sig sjelf och bära hela ansvaret; regeringen behöfver icke gå de radikalas ärender 0. s. V. Det är t. o. m. icke omöjligt att vederbörande kunde uti ett aktivt motarbetande från Aftonbladets sida finna en förevändning, att sjelfva lemna sitt eget förslag åt sitt öde. Skulle deremot förslaget falla, äfven under det den liberala pressen i det speciella fallet Iförhållit sig i det närmaste passiv, så finnes lintet utrymme för sådana förevändningar, som vi här vidrört; och hela den stora del af nationen, som befinner sig på en annan linea af politisk öfvertygelse, än den, som ligger till grund för det kongl. förslaget, hade då så mycket mera skäl att med eftertryck yrka att få sina åsigter lagda till grund för ett nytt förslag, såsom öfverensstämmande med nationens Itänkesätt i det hela. I Skall A. P. erkänna allt detta, eller ens tillIstå att den begått en orättvisa och tillåtit sig len osanning emot Aftonbladets utgifväre? Det sana i kbrnannt hannacs men det är en nliot.