Så skall jag döda mig.n Den unga flickan fortfor: : Man kallar dig Hafutz, icke sannt? Du är född i detta land? Har du föräldrar? Huru stor brudgåfva har du att tillbjuda min fader? Du vet att hans fält, hans skatter och hans slafvar äro oräkneliga? Ack! suckade softan, se der mer frågor, än som behöfves för att göra mig förtviflad. Jag känner min födelseort lika litet, som namnet på min fader. Jag har inga föräldrar och min enda vän är en gammal dervisch, som haft vård om min barndom och fört mig med sig till alla de rättrognas hufvudstäder, för att göra mig till en lärd man. Jag tviflar, att han lyckas. Hvad min förmögenhet angår, äger jag intet. Mina fält, mina skatter, mina slafvar, mina värdigheter, allt existerar blott i mina drömmar, då jag tänker på dig. Det är godtx, återtog den unga flickan. Hafutz, din öppenhet behagar mig ej mindre än din person. Men du måste veta, för hvilka faror du utsätter dig, då du vill älska MIZ. Hvad betyder väl det, svarade Softan, blott du älskar mig. Vet då, Hafutz, Cara-Mehemed-Aga, min fader, är en fruktansvärd man. Mina tårar och mina böner skola beveka honom., . Vet också, att han valt mig en make, rik och mäktig, som, då-han får veta din kärlek, kan låta gripa dig af fyra galiundjis och kasta dig, väl insydd i en lädersäck, nattetid i Bosforen eller Marmorahafvet. ysÄr detta allt? frågade den unga mannen. pIcke ännu. Jag har sedan några månader en hemlighetsfull älskare, som aldrig talat med mig, men som hvarje natt stör min hvila med sina serenader och sina kärlekssånger, hvilka han synes hafva enkom komponerat för mig.