Aftonbladet – 6 december 1848, sida 1

NARGHILEN ) (EFTER ALFONS ROYER.) I. Eleverna i ett kollegium eller måedresså, förenadt med Sofia-moskten i Konstantinopel, hade nyss lemnat föreläsningen. En af dem, allvarsammare eller mer tankfull än de andra, genomvandrade ensam de krokiga gatorha, som slingra sig längsefter murarne af sultanernas gamla palats, sedan han lemnat kamraternas glada hop, för att skynda till Gyllene Hornet, hvaress sultan Mustafa II, densamme som i slutet af 17:e seklet bestred Österrikarne, kommenderade af prins Eugene af Savoyen, besittningen af Ungern, skulle stiga ombord, för att företaga en lustfärd på hafvet. Sedan han gått en lång stund, stannade den unga softan (en benämning, den Turkarne gifva unga studerande) hastigt vid hörnet af en trång gränd. Studenten stödde sig här mot muren af ett hus, och, dragande en djup suck, ställde han sig att betrakta de med täta jalousier försedda fönstren midt emot. Mer än en timma förblef han i denna ställning, utan att märka de tarkiska embetsmännen, hvilka begynte att med sina papouler trarepa gatans kantiga stenläggning, och hvilka, ej mindre dystra och allvarsamma än han sjelf, bultade med korta uppehåll på en liten port, hvilken öppnade och tillslöt sig, allt efter som de kommo. Låt oss betrakta hvad som vid denna tid passerade i det hemlighetsfulla huset. På en divan låg en död qvinna, omgifven af andra gqvinnor, hvilka fullbordade svepningen efter den form, Mahomedanernas kyrkoordning föreskrifver. Kroppen hade först, sedan man lagt den på ryggen, erhållit liktvagningen, hvilken började på högra sidan. Sedan, efter att hafva med kamfer frotterat de åtta partier af kroppen, som deltaga i bönen, och höljt hufvudet med blommor af khitmy, svepte man liket i fem stora, välluktande slöjor. ) Narghilg, ett slags persisk pipa.