Aftonbladet – 5 december 1848, sida 2

vw — — Ja det gör jag visst det,, svarade professora nedslagen. fMar du ingen annan att bjuda på?, Jo Gud bevars. Ett halft dussin dugtiga prestdöttrar, några och tjugo enkor, en puckelryggig arftagerska, och två minderåriga flickor, som du kunde uppföda efter din egen smak. Det påstås att vår vän P. pröfvat och förkastat både de sex prestdöttrarna och alla enkorna. Jag har hört sägas att han varit verkligt förlofvad med arftsgerskan; men då ban funnit att puckelen var det enda redbara, som stod åter af hennes arf, i förskräckelsen lemnat tro!leti sticket, när guldet ej stod att finna. Lemnande et sedvanligt afskcdsbref, med många farväl, många utropstecken, många fläckar efter tårar, och ett samelsurium af obegripliga skäl, samt sin förlofaingsriog flydde han ifrån fästmön och började alt experimentera med de minderåriga. Dessa experimenter räckte i många år. Under tiden blef den hederliga P. allt äldre och allt skralare, fastän det just icke syntes för verlden. Fiickorna blefvo också naturligtvis äldre, och som de hade mycket förtroende och aktning för sin goda farbror, så kommo de, den ena efter den audra, med den ljufva bekännelsen att deras hjertan icke mera tillhörde dem och att deres. hopp hvilade på den ädle p-ofessorn3 bjelp: och bistånd. Hvad skulle bsn göra? Tiga ncch hålla god min, hjelpa och råda, blitva tackad och lofvsd evig erkänsla,