Aftonbladet – 5 december 1848, sida 2

förbigående lemna någon uppmärksamhet åt— Ostgötha Correspondentens små utflygter rörande reformsällskapernas verksamhet etc. — Hr professor Bergfalk har anmodat Redz att införa nedanstående skrift, med anledning af en anmärkning i Aftonposten emot bestyrelsen för reformvännernas sällskap. Red., som högaktar den grannlagenhet mot allmänheten, hvilken från hr Bergfalks sida föranledt denna förklaring, tror sig likväl tillika böra uttrycka den tankan, att ingen, som läst bestyrelsens framställning rörande ämnet i fråga, kunnat ett ögonblick fästa sig vid Aftonpostens orimliga förvillelse att antaga och påstå, att bestyrelsen sjelf ej skulle vetat hvad den ville eller önskade i frågan om urtima riksdag. Aftonposten har tydligt förvexlat tvenne. olika delar af frågan. Den ena är hvad som utgjorde bestyrelsens mening i nyssnämnde hänseende, och denna ligger så klart som möjligt framställd i motiverna, likasom sällskapet sjelf i den delen uttryckt sin opinion genom adressen. Den andra delen är, huruvida sällskapet i hufvudstaden serskildt för sig skulle besluta en petition; detta är hvad man ansett icke böra ske innan reformvännerna i landsorten baft tillfälle att yttra hvad de tänka om saken. I anledning af den vid reformvännernas femtonde möte uppkomna strid om en tidningsartikel, anhållies om rum i Aftonbladet för några påminnelser, hvilka i en tidning torde vara bättre på sitt ställe in under sällskapets debatter. Den omtvistade artikeln tadlar reformyvännernas bestyrelse för dess vid fjortonde mötet gjorda framställning om urtima riksdag. Tadlet grundas dels på den till sällskapet framställda frågans förmenta omotiverade uppställning och dels derpå, att ordföranden skulle yttrat, att bestyrelsen icke gjort något förslag elier hemställan, utan endast frågat för att få veta hvad sällskapet tänkte; och slutligen yttrat en förmodan att bestyrelsen icke inom sig varit ense, huru frågan borde besvaras. Om beskyllningen för omotiverad uppställning och gissningen om bestyrelsens ocnighet torde ej något ordande numera behöfvas. Dessa frågor äro redan belysta. Men tadlet öfver framställningens form af fråga ir hittills lemnadt utan något svar, utan erinran att denna form kan vara grundad på skäl. I den punkten kan således en förklaring ännu erfordras, och en sådan skall här i största korthet gifvas. Ehuru nemligen ordföranden i fiortonde mötet visserligen icke nekade att bestyrelsen gjort en hemställan, är det likväl sannt, att han yttrade, det bestyrelsen framställt frågan för att få veta hvad sällskapet tänkte om saken, och att detta benämnande af framställningen var riktigt, att den verkligen var en fråga om sällskapets tanka, visa de i densamma nyttjade orda!ogen, nemligen att bestyrelsen på de uppgifna skälen velat till sällskapet hemställa, om det icke ansåge vissa också uppgifna åtgärder ändamålsenliga och nödiga eller lämpliga. Så vida är beskyllningen grundad. Men dettorde vid närmare eftersinnande böra medgifvas, att det för bestyrelsen fanns anledning att gifva sin framställning denna form. I 2 af sällskapets stadgar säges nemligen bestyrelsen vara utsedd till ärendernas beredning; och i 9 talas om förhållandet, då någon sällskapets ledamot vid sammanträde väcker motion, hvartill hörer, alt väckt motion ej må till beslut i hufvudsaken föranleda, innan bestyrelsen sig derom yttrat. Men hvarken i dessa S eller någon annan tillägges bestyrelsen uttryckligen rättighet att till sällskapet med sitt yttrande beledsaga eller såsom sin egen inlemna motion, som inom densamma blifvit väckt. Emedlertid kan meningen väl ej vara, att bestyrelsen skulle vara förhindrad att sjelfmant till sällskapet göra framställningar, när den finner sådana af omständigheterna påkallade, såsom lätt kan inträffa, då något längre tid förflutit utan att sällskapet derunder sammanträdt. När derföre bestyrelsen efter riksdagens slut ansåg af vigt att till sällskapet göra en framställning om önskligheten af urtima riksdags sammankallande för representationsfrågans behandling, kunde och borde den ej tveka om sin behörighet dertill; men icke handlade den orätt deri, att för framställningen begagnades en annan form, än den som allmänneligen anses tillhöra en motion; enär rättigheten till väckande af.sådan kunde påstås förbehållen sällskapets ledamöter vid dess sammanträden. Genom den form, som valdes, borde man med minsta utdrägt och tidspillan komma till målet ; förutsatt, att frågan var motiverad. Ty ett är att gifva en framställning formen af sen fråga: ett annat att framställa frågan utan de motiver, som föranledt den och kunna leda vid dess besvarande. Bet förra har bestyrelsen gjort; men den framlade jemte frågan motiver, och för enhyar, som ville begripa dessa och deri finna bestyrelsens, ej blott sin egen, med bestyrelsens helt olika, tanka, hade man i dem med all den bestämdhet, som fanns passande, gifvit sin mening tillkänna, en mening, den ledamöter af bestyrelsen ej försummade att vid fjortonde mötet utveckla. Stockholm d.4 Dee. 4848. P. E. Bergfalk. — —— — I början af redogörelsen för reformvännernas sällskaps sednaste möte, hafva följande, -ttranden blifvit uteglömda, hvilka för full ständighetens skull införas: