Aftonbladet – 5 december 1848, sida 1

SMÅSAKER) AF N. Vv. PROFESSOR P. Alliid var ban så innerligt välkommen, alltid visade sig de unga damerna till sia fördel, alltid kom talet — af en särdeles bändelse — att falla på dem, och ständigt blef det ett loftal. De egde alla egenskaper, alla dygder, som göra en ung flicka till en fullkomlig maka. Ständigt ägde professorn lyckan att njuta af deras sällskap under ständigt omvexlande och nöjsamma förlustelser. An åkte han i ensitsig schäs med majorens brorsdotter, än spelade han domino med bennes kusin. Än lade han sympatipatience med den ena, än med den andra. Han hade dock mest ögonen på dottern i huset, och den unga flickan sjelf tycktes intresserad af den srtige professorn. Hon knöt grässtrån om hans fingrar, för att utröna sitt framtida öde, och denna sublima spådomskonst lofvade alltid endast godt. Äfven kusinen var rätt intagande och ganska vänlig emot vår lycklige P. Men, tro hon egde mer än sitt fagra ansigte och sina dygder? Det var just knuten; ty alldeles utfattig fick icke den flicka vara, som skulle fånga en så stor fisk. öl ) Se A. B. MM 278, 279, 280, 281 och 282.