Aftonbladet – 5 december 1848, sida 1

Med i dag ankommen dansk post, som medför tidningår från Iköpenhamn af den 30 Nov. hafve vi erhållit följande närmare underrät: telser från konlinenten, än de som sista tysk: posten medförde. Dagens tyska post har ännu icke anländi då tidningen lägges under pressen. DANMARK. Riksförsamlingen har återvalt alla sina embetsmän; Schoww till förman med 126 röster Man beslöt, att inga nya val af afdelningarnes ledamöter skulle ega rum, men väl af deras embetsmän. Inrikes ministern meddelade, att Regeringen icke ansett att Oxholms och Treschows tillfälliga frånvaro gjorde nödigt att anse dem såsom skiljda från Riksförsamlingen. Flor: hade väckt fråga om hvad Regeringen företagit för att betrygga de danske Slesvigares ställning, och derom skulle öfverläggas sist, lördag. FRÅNKRIKE. I Nationalförsamlingens möte den 24 Nov. då Jules Favre interpellerade regeringen angående val-agitationen och beskyllde henne att med olagliga och mindre hederliga medel söka genomdrifva Cavaignacs val, var det inrikes ministern Dufaure som besvarade anmärkningspunkterna, och det på ett sätt, som vänn stort bifall. Dufaure hade sjelf äfven blifvit anfallen af Favre för ett bref, hvari han besvarat bankiren Odiers förfrågan om-Cavaignacs personlighet. I detta bref yttrar Dufaure ibland annat, att han länge, utan att känna de afrikanska officerarne, med stort intresse följt dem, och att han alltid betraktat dem såsom de, på det hela, dugtigaste och kraftfullaste män Frankrike för det närvarande kunde uppvisa. Först nu hade han lärt att känna flera af dem nogare. Han hade under de sista månaderna stått i intim förbindelse med Cavaignac, och vand att sedan 14 år studera de män som sysselsatt sig med styrelsen af de allmänna angelägenheterna, måste han säga, att han icke sett en enda, hvars tal var uppriktigare, hvars hjerta var ärligare och mera oegennyttigt, hvars omdöme var klarare och sundare än Cavaignacs, hvilken han ansåg för vår tids sanne republikan och en klok, ståndaktig man, begåfvad med en varm öfvertygelse. Dessa ord, uttalade af Dufaure, hvars uppriktighet och redlighet ingen kan förneka, torde nog komma att utöfva en ej ringa inflytelse på offentliga meningen. t Det troddes att Tocqueville skulle afgå till Brässel för att såsom franskt ombud deltaga i den fransk-engelska bemedlingen af Italienska angelägenheterna. Från engelska sidan väntade man lord Minto. En duell omtalas, som förefallit mellan f.d. ministern Goudehaux och general Baraguai dHilliers, i anledning af den sednares påstående att den förre under sin minister-tid spelat i fonderna. Sedan begge skjutit bom, uppgjordes saken utan blodsutgjutelse. Vid en stor bankett, som den 19 November hölls i Paris, skildrade Ledru Rollin i följande ord den olyckliga politik, hvarigenom Frankrike i sin mån bidragit till reaktionens Iramgång i sina grannländer: Medborgare! Låtom oss klinga för universallemokratien (bifall. Måtte edert bifall genljuda hela verlden, på det alla hjertan må genomtränsas af den stora sanningen: Folkregeringarnes, d. . S. sannt demokratiskt-sociala fristaters morgonrodnad gryr. Ja, hon gryr, och med henne nödens ifhjelpande, proletariatets upprättelse ut dess föriedring. Den demokratiskt-sociala republiken skall örverkliga alla menniskors förbrödring, den enda eligion som skall finnas på jorden; hon skall upp-. a sekter och förena alla folk till en enda stor fanilj. På det denna morgonrodnad snart må blifva n klar dag, är framför allt endrägt nödig bland (emokraterna: af de franska demokraternes endrägt eror närmast verldens öde. Se vi icke, att, så nart franska demokratien blott ett steg stanar eller viker tillbaka, höjer sig reaktionen och indrar folkens utveckling för lång tid? Skådom! e sista åtta månadernas historia. Folket bortjagar em, som vågat förtrampa dess rättigheter. På barc ikaderna väljer det sig en ny regering. Denna reering framställer sina grundsatser i ett manifest Y ör hela verlden. För eder alla äro dessa grund-V utser bekanta. Vilja de eröfra? Nej. Franskag RR RR -— rm av