Aftonbladet – 4 december 1848, sida 2

våldsamt efter den anvisade tygelns men i sin förvillelse tog han miste; den tillhörde frökens bäst, som stegrade sig -vid det oväntade handgreppet. En stark sky. färgade Hildegards kind och i nästa ögonblick ljungade hennes ridpiska öfver den arma friarens nacke, med ett dundrande: släpplb Jag har väl aldrig sett maken till ryttare!, fortsatte hon ursinnigt. Kan ni vända om er häst, så gör det. . Ja bevars,, svarade vår vän, grön af harm; jag fruktar för mycket en dylik amazon, satt inte gerna tänka på reträtten, och .., men hastigt hejdande sig, gjorde han en-lätt afskedshelsning och vände om hem till sin vän. Så tog en lysande plan åter ett hastigt slut. ; Svedan af piskslängen dröjde länge qvar i vår professors sione, och hade så nära förjagat alla gifiastankar derur. Han började tro ats: ödet bestämt honom till att förblifva ungkarl och gjorde sig. med hvarje dag allt mera för-, trolig. med denna tanke. : Hans värd gillade hans beslut, att icke vidare tänka på dat äkta ståndet, och fördömde strängt den sköna Hildegard och hentes ridpiska. Detta ryska upp:uktelsesält var icke i bans smak, och han kände nästan samvelsqval då han tänkte på den snara, som han bjelpt till att utlägga för sin ungdomsvän. Men meajorens bror, hvars affärer voro skrala och hvars dotter var utan friare, bestormade honom med föreställningar) att inte så lemna slägtens intressen ur sigte, och värden började åter tala med sin gäst om fru och huslig lycka. Professorn nappade lätt på kroken och Igjorde de båda flickornas bekantskap under Igenska glada och lyckliga auspicierhd it (Slutet följer.) !