den. Värdinnan var ofantligt artig och ofantligt angelägen att göra sina gäster — synnerligast professorn — uppmärksam på allt hvad bon egde i löst och fast. Med små anmärkningar i förbigående lade hon ett rekommenderande ord än till en möbel, än till sin egen smak, än till sin dotter. Men hvar är din dotter?, frågade slutligen majoren då supåno var slutad och den mycket omtalade unga damen ända icke syntes till. Ack! kära kusin bon är sig lik; jag vet aldrig hvar jag har den yra flickan, hon är pästan beständigt på hästryggen och med bössan på axelny. Professorn tyckte just icke om denna beskrifning, men ban tänkte:. ,Hon är då säkert ett barn och jag kan väl dana om hennes böjelser och vanor efter mitt hufvud. Att bon är rask skadar icke, det skall föryngra mig sjelf att ha en yr och barnslig hustrun. Och med oro spanade vår vän P. ut åt vägen. Ett moln af dam syntes verkligen och midt deri framsusade som en valkyria presidentskan W:s dotter med karlhatt på hufvudet, ridpiska i handen, stora sporrar på ridstöflarna och ett koppel hundar i släptåg. Med styrka och hastighet kastade hon sig ned af hästen och lemnade både den och hundarne åt en framskyndande dräng. Sedan hon gjort en knapp helsning för de främmande, kastade hon sig ned på trädgårdsoffan utanför -förstugudörrn, der sällskapet placerat sig, och stödjande bössan mellan knäen, lade hon armarna i kors och! sträckte ut benen. Hvar har du varit i dag, min hila Hildegerd? Har du fått något villebråd ? frågade den s olta modren med en beundrande blick på.