Aftonbladet – 2 december 1848, sida 3

MUR Grind. . I Mellan!Lindsfeldts rum. arrest: um. S:s arrestrum. Posten vid grinden stod ej mer än några alnar ifrån korridören; han kunde höra allt hvad der talades; han skulle naturligtvis se hvar och en, som ban släppte upp eller ned ifrån arrestgången; han kunde således ej vara okunnig om, då K., efter rum, der 5, satt häktad, och 8. skulle då, under det han sjelf gick in för att strypa Lindsfeldt, hafva lemnat K. ensam med sin unga vackra fru, kvilken troligen ej heller den aftonen var frånvarande. Arrestantkorpora!en, som hage nycklarne till alla arrestrummen och låsen, och var ansvarig för rummens riktiga igenbommande, skulle alltid finnas i korridoren. Jag vill minnas, att för honom var en liten nisch, just bregvid det rum, der Lindsfeldi i det rum, hvilket en tid kallades Andra Lifgardets nadt till arrestantrum. Åfven den ljusa årstiden lastes eller tillbommades arrestrummen kl. 9 efter! tapto och EK. kunde aldrig hafva kommit in till S. atan att arrestant-korporalen uppläst låsen. Skulle! S. sedan, utan att arrestant-korporalen eller posten i vid trappan varsnat det, gått ur sitt rum och in-i kommit i Lindsfeldts med den falska nyckel, som :! K. meddelat, huru skulle bsn för andra gången kunnat komma genom gången åter i siit rum, utan I att bemärkas af grindposten eller korporalen ? Och denpe skulle äfven haft den godheten, att förbida bala tiden, som föregick, ifrån det EK. ingick till S. för att förmå bonom att strypa Lindsfeldt, för att åter kunna inlåsa S. i sitt arrestrum och bomma före, såsom sig borde, sedan K. gått sin väg? Hvad bafva väl dessa herrar tölat med hvarandra i arresten, sedan S. återkommit och Lindsfeldt blifvit hängd? — det mätte väl äfven hafva förorsakat något uppehåli! Den mest finspunna intrig måste hafva ägt rum, för att skaffa falsk nyckel vill Linds seldts arrestum, bvilket var beläget i en ständigt i bevakad arrest-korridor, och den tredje medbroutslingen måste äfven böra tili seken, hvilken lagt en! så stor dosis opium i Lindsf-ldts mat, så att han till och med ej vaknade eller bjöd till nägot mot-4 stånd då man strypte honom. — Siutligen får jag yttra, det jag beståmndt nekar, att jag dea nat, ! då mordet skulle hafva försiggåtlt, personligen gjor1 de mig försäkrad om, att alla arrestrummen voro igenbommade; deita tillhörde egentligen befälhafvande löjtnanten på högvakten, och såsom jag då i var balklädd för föten på slottet, tror jag ej ens, att jag den aftonen eller natten visiterat högvakten. . Jag kände nogsamt gardes-officerernes tjanstenit; Andra gardet var dan ifrågavarande natten på högvakt, och jag behöfde ej plåga mig med alltför oMi-, diga omsorger om au tjenstepligterna skulle blifva uppfyllda. Skulle Lindsfeldt blifvit i arresten afdagatagen, så skulie fyra eller fem personer hafva varit delaktige i komplotten: först den som lem-: nada de 350 tio riksdalers-sedlarne till K., hvilken: åtagit sig att öfveriala S. till brottet, så K. persoseligen, item S, sjelfva mördaren, och för dat!. femte den, som skaffat eller gjort de falska nycklarne, och slutligen den, som lagt opium i Liadsfelåts mat. Den uppgifna våldsgerniogen stedde! år 1847. Skulle Car! Johta och Svenskarne då utgifvits, så hade halfva Stockholm begripit bvilken. som menades med cen arresterade officeren af re-. gementet Royal Suedois, äfvensom minga förstått hvilken som påpekades med den uppgifne kameresen af förnäm slägt, som var öfvertalare; men först 4843 trycktes Carl Johan och Svenskarne, nära 98 år derefter, och sedan den såsom mördare angifne officeren redan var död. Jag beklagar bok-!: tryckaren, om .han då ännu hade lefsat. D Att författaren till Carl Johan och Srvenskarne!; tillåtit sig intega det han anfört, rörande Lindsfeldts afdagategande, utan att sjelf vara öfvertygad om sanningen af sina uppgifter, bör jag ej kunna sätta i tvifvelsmål; men alla tiders historia bevitt; par, ell det gives menniskor så iliasisnade, att de! sammansätta sig om usla intriger, för att beröfval, byarandra heder och ära), och det är beklagligt, att just desse ofta innästla sig hos dem, hvilka i allmänna skrifter framställa drag af tidens händelser. Fransoserna kalla ofta den malheureux, hvilken i moraliskt afseende felar, och det med skäl; ty hvarje moraliskt fel medförer sin bestraffning elier sitt straff i denna eller en annan ve:ld, om cj försoning af nåd kommer emellan, Skul:e man ej med skäl då kunna söga till den, som mördar ens goda namn och rykte: malbeureux! Flere, som hes:igt genomläst det 32 kapitlet af Carl Johan och Svenskarne, hafva fallit på den tanken, att Lindsfeldts föregina afdagatagande skedde med tkronprinsens, Carl Johans, vetskap; men vid närmare genomseende 8f kapitlet är det klert, att f. d. landshöfdingen baron Sktköldebrand är den, hvilken anses såsom hufvuddriffjzdern dertill, och att aldrig Carl Johen kunnat framvisas såsom den, hvilken . afvetat mordplanen. Så långt har änru a:drig ilskan gått, att den vågat påbörda den store mannen hDågot sådant. Man kan tillämpa dit hvad norska bonden i theaterpjesen Föreningenp säger om Carl) XII:s död: den der store konungen, som döden stal sig på, när han sof; -ty ban vågade sig ej på bonom då han var vaken. Då framlidne landshöfdingen frih. Sköldebrand kacske ännu i mångas omdöme anses såsom Lindsfelaäts baneman, och då han ej ur sin gsaf kan försvara sitt namn och siit rykte, torde detiillåtes mig; såsom bans ungdomsvän, at: säga några ord tilll hans försvar: jag har redan gjort det på visst sätt, . då jag sökt ådagalägga, att Lindsfeldt ej geDom andras tillgörande !jutit döden. På ett annet ställe anföres följande märkliga exempel på en domares godtyckliga framfart: pLandsböfdingen ålåg denna tiden högsta inseendet öfver fångarnes behandling i arresterna. Jag, kom en gång till Medelpads länshäkte, något öfver 35 mil ilrån Hernösand. Vaktmästaren anmälde, l:! ått på domarens föreskrift hade en dräng, af många j skäl misstäntt för mord å sin busbonde, blifvit in-:! satt i svärarej arrest, i så mörkt rum, att ingen dager kunde intränga deri. Jag frågade buru länge l: artestanten setat utan att se dagsljuset; jag Vill på-, minna mig, att det var 3 eller 4 veckor. Provincialläkaren yttrade, att ett sådant beröfvande på j I 1 j t 6 j 4 Å ) Sådan måtte visst den person hafva varit, som berättat för författaren till Carl Johan och! Svenskarne, att den officer, som skulle mörda Licdsfeldt, sjöng i arresten: Kain, Adams äldste! gosse, Gjorde bror sin en surpris, Slog bjeen i TT sill an ordres-rum; men hvilket sedan äfven blef begag-i det uppgifna förbållandet, ingick ellor utgick ur det satt; äfven vill jag påminna mig. att han fick vara!