hvaribland äfven fröken Beates. Nu talade hennes syster, och vår vän lyssnar uppmärksamt. Tror du verkligen att han åndtligen beslutar sig att fria, sedan han riktigt pröfvat?n skrattade hon, Ja, nog låter det så, och han skall bli lika bra lurad, som om han aldrig sett mig förr. Skulle jag gifta mig, för att sitta inom fyra väggar och öfva alla kristliga dygder? Det kan jag göra här hemma om jag vill. Men, kära Rosa, du förvånar dig visst öfver sådana ord af mig,, afbröt sig den tillämnade fästmön, voch tycker kanske att de äro lättsinniga. För dig, som är så ung, förefaller det visst besynnerligt — att icke säga något ännu värre — ait så der gifta sig, blott för att bli gift, att sälja sig till en gammel narr, för att komma i eit nytt förhållande i lifvet, men uppriktigt sagdt, vill jag ickeblien gammal fröken. Under de få år jag bar igen af min ungdom (om det ens är några) vill jag med våld skaka af mig det mörker jag i mitt oförstånd älskat att lägga kring min själ, och hvarpå jag slösat en ungdom, som aldrig återkommer. Hvad grafven eger, kan man ändå icke återkalla, Jag har älskat, och jag hvarken kan eller vill göra det mera, — och nu gifter jag mig för av få ett mera fritt och oberoende lif.n Men du vet ej, kära Beeten, sade systern bekymrad, om du kan vinna detta syftemål. Du känner ju icke professor P.; hvem vet om du inte kanske blir ännu mer beroende af en man, som du icke älskar, än du är här hemma ., Åh nej; jag har pröfvat litet klokare än han; det är en god-och egenkär menniska, som, om man blott förstår att leda honom, aldrig en gång skall märka alt man gör det. Daå är det allt bra i Guds namn, och jag gratulerar redan; men det säger jag, att aldrig kunde jag gifta mig utan att älska min man., Ah bah! så der prata alla vid dina år; men — Och nu hörde vår stackars friare icke mer, ty han stod redan i tamburen; i nästa ögon