Aftonbladet – 2 december 1848, sida 1

nen — så mången lysende triumf. Om dess triumfer blott äro chimerer, hvad betyder det — inbillningens rosor äro ofta skönare än verk lighetens, en lycklig villa, som räcker en h mansålder och af intet kan skingras, är vä att anse som den bästa sanning. Vid trettiofem år bade professorn, som lä varit en både vacker och älskvärd man, i sir ungdom förgudad och bortskämd af triumfer uttröttad af nöjen och intriger, skral till helsan, fullpackad af egenkärlek och stockblind af sjelffförtroende, beslutat att dra sin band ifrån det allmänna, bvari den spelt en ganske lam roll i vissa afseenden och en ganska verksam i andra, och lefva mera enskildt. — Hen ville sätta sig i ro med en liten hederlig förmögenhet, rangera en efter sin smak elegant våning och skaffa sig en fru; men i denna del var han mycket noga, det skulle vara en elegant fru, hon skulle vara talangfull, hon skulle vara vacker, det skulle vara en fru med alla möjliga dygder, och slutligen skulle det vara en fru med pengar och af ansedd familj. Och som vår vän icke ville gifva efter något af allt detta, så är det naturligt att det skulle dra ut på tiden att söka en så beskaffad ädelsten. Att, sedan han funnit den, hon skulle älska honom, det satte han ej ens i tvifvel. Den hederliga professorn har alltsedan dessa trettiofem år således sökt och -pröfvat ouppbörligt — det vill säga i runda tjugo år har han valt denna maka, som skall göras så öfvermåt-. tan lycklig — men änru har ingen varit sådan ban : önskat, eller värdig den äran att blifva professorska P. Man må dock ej tro att några korgar ligga och tynga på professorns minne. Nej, vår vän är en mycket försigtig, liksom en mycket trankil man, och har aldrig vågat sig å långt som till frieri; och som han aldrig blifvit tagen ur sin villa, så tror han att: det i ligger inom möjlighetens gräns att få ett afslag. Hans försök i och för sin fremtid i detta igtiga fall hafva varit ledda af moget, pröfvande