Aftonbladet – 2 december 1848, sida 1

utbredda vingar öfver en gigantisk punschbbå af ostindiskt porslin, uppburen af en fyrkant bur, hvari en papegoja har sitt tillbåll. Napoleon och Taglioni, Venus och Gustaf Adolf blandade om hvarandra, med koppar och urvor omkring sig. En eldskärm står långt ut: på golfvet, och sjelfva kakelugnen är behbängd med ostindiska viskor och flughåfvar, ins:rumenter att laga om elden med och borstar att sopa omkring den. Ett fortuna-spel, ett sto! fortepiano och åtskilliga obegripliga inrättningar fullborda inredniogen af detta rum, som bar starkt tycke af en klädmäklarebod. Förmaket ger icke detta rum efter. Soffor och stolar trängas här om rummet och lemna knappt något öfrigt åt ägaren, sem tid efter annan ökat förrådet af dessa föremål till prydnad och beqvämlighet, så att de snart tränga ut honom. Bland pendyler och taflor hänger bär åter ett stort portrält af vår goda professor. Han sitter nu med bok i banden på en gräsbänk med en;blommande rosenhäck bakom sig och en molndiger himmel till fond. Bland speglar, vaser, bordstudsare och lampor hvilar han här som en vaktmästare på en auktionskammare, Professorn slår sig slutligen ned vid ett fullpackadt toalettbord i sin sängkammare, från hvars alkof ett helt bo med förgyllda örnar bevakar en helgedom, i hvars djup ännu en liten professor P, i vattenfärg myser emot silt original. I djupsinnig begrundning öfver sig sjelf blir han: sittande med armarna i kors och ett belåtet leende på sina läppar. Sådana der gamla herrar äro alltid belåtna och lyckliga då de. betrakta sig sjelfva, antingen i en vanlig spegel eller i den der andeliga själens spegeln. som talas om i Skriften. 1 förra faliet möter dem detta kära föremål för deras ständiga omsorger och studium, der de söka den välsignade frukten af:sina mödor, och i det sednare, så månget lyckligt minne, så mån3en smickrande hågkomst — gamla egevkära unpgsarlar hafva aldrig annat än smickrande min-!